Välkommen v24

 

Idag går jag (som rubriken säger) in i vecka 24, tiden tickar sakta men säkert framåt och det ska bli spännande att träffa barnmorskan och se om de kollar SF-måttet. Jag ser däremot inte fram emot när de ska ta lite prover för att kolla mina värden, jag kan redan säga att de inte är bättre efter en järninjektion med tanke på tiden som gått och hur pass mycket jag har blött från polypen.

Igår firade jag och maken 1årig bröllopsdag, det blev inte mycket till firande eftersom jag började jobba kl 8 och slutade 14, han drog till jobbet sitt vid 12:00 och kom hem efter 1:00 då jag sussade gott i sängen. Maken hade dock lämnat en bukett på köksbordet, han är bra på det där med blommor och vet vad jag gillar, jag tar gerberor över rosor vilken dag som helst och gerberan var den blomma som var i min brudbukett <3. Bredvid buketten hade han lämnat ett jätte vackert brev som gjorde mig otroligt känslosam och gråtmild, dessa hormoner. ;)

Imorse fick vi köra lite firande istället så jag ställde mig och gjorde Amerikanska pancakes till frukost, lyckades få ner mobilen i stekpannan också när smöret hade hunnit smälta (härligt Anna) och sedan när jag skulle dricka så lyckades jag komma åt tallriken med glaset så det åkte dricka över halva mig och bordet, det är verkligen inte min dag idag. Tack och lov är jag ledig och regnet fullkomligt öser ner utanför, jag ska tillbringa dagen med en bok i sängen/soffan/fotöljen och samla lite kraft inför de sista två dygnen på jobbet innan semestern. Jag hade funderat på att åka med maken till Borlänge men jag insåg att min kropp orkar inte det och det är bara att lyssna på kroppen!

Jag måste tipsa om en app jag tagit hem till telefonen, den heter Wish! Livsfarlig är den, har hunnit beställa en massa saker till bebisen och till mig själv för den delen. Priserna är helt sjuka, beställde exempelvis en "pandakudde" för 18kr och de jag har sett innan ligger runt 199kr ->, beställde även en liten "badfilt" som var riktigt söt för lite och ingenting och lite underlägg med roliga motiv, haklappar för 9kr/styck som var lite roligare etc. Det enda negativa är att de har relativt lång leveranstid eftersom man inte beställer inom Sverige, kan ta upp mot 30 dagar, men jag har inte direkt bråttom att få sakerna så mig stör det inte. Just tusan, hittade även en liten lampa som projicerar en stjärnhimmel för 41kr om jag minns rätt, var på väg att beställa en sådan tidigare från en sida i Sverige men då kostade de en bra bit över 100-lappen. Så om ni vill riskera att bli lite fattigare, ladda hem Wish! :) Här finns lite av det jag beställde om man skrollar runt  https://www.wish.com/search/baby?th_s=1#default

Nu ska jag plocka med mig en bok och mysa ner mig med katterna, Madicken har redan sprungit förbi mig ett antal gånger och försökt locka mig från datorn. Ha en fortsatt trevlig Torsdag där ute.

Lördag & Söndag!

Skrivet på Lördag:

Skönt med helg, jag och missarna njuter av lugnet och idag blir maken också ledig i några dagar, det ska bli så skönt att få rå om varandra i några dagar innan vi gör sista rycket på våra jobb inför semestern. Det tråkiga med semestern om man nu får använda ett sådant ord tillsammans med det är att de flesta redan har gjort bort sin semester, min syster har några få dagar kvar av sin innan hon börjar jobba när vi är där uppe. Tack och lov har barnen fortfarande sommarlov så de får "äran" att umgås med sin moster.

Pyret i magen har börjat skaffa sig en liten dyngsrytm nu som jag känner igen, runt 9 brukar puffarna börja och sen känner man dem lite då och då, sen när kvällen närmar sig brukar puffarna sluta runt 20:00 ibland lite senare och sen är det lugnt tills morgonen kommer, innan så var det mycket puffande på nätterna. Jag kan erkänna att det är ganska skönt att få sova mer ostört om nätterna utöver de obligatoriska turerna till damernas, men jag har för mig att någon har sagt om att bebisen är aktiv i magen under natten så kommer den sova riktigt bra på nätterna när den kommer ut, jag hoppas att detta är en myt för då kommer denna vara en morgonpigg rackare! :)

---------------------------------------------------------------------------

 Min gigantiska mage, var ska detta sluta?

Skrivet på Söndag:

Haha, maken kom hem när jag satt och bloggade så jag glömde helt bort att avsluta det. Då får vi helt enkelt fortsätta idag också.

Igår åkte jag ut till mina fd svärföräldrar och hälsade på mitt ex och makens fd vovve (long story). Vi gick ner till vattnet och han sa att det var sååå kallt, satt ner handen och såg sedan att de hade en termometer som hängde från bryggan och drog upp den, kallt my ass, det var 19grader och det vattnet går ihop med havet så det är inte en liten sjö direkt. Hade jag haft badkläder hade jag lätt hoppat ner i vattnet och tagit mig årets första dopp.

Vi åkte sedan in till stan igen och hämtade maken och drog till Bittens för att käka lite middag, mina smaklökar är inte alls som de brukar vara när jag är icke gravid så jag var inte lika förtjust i maten som jag brukar *tyvärr*, maken sa att det smakar som det alltid gör så antat att det bara är jag och jag hoppas att det kommer gå tillbaka när Pyret väl är ute.

 

Efter middagen åkte vi och lämnade exet ute på landet igen där han är hundvakt, plockade lite rabarber (nu jävlar ska här kokas kräm) och sedan in mot stan igen. Hade under kvällen textat lite med en vän och det visade sig att hon satt på Skeppet så vi åkte förbi där en sväng och satt där i lite mer än en timme innan det var dags för oss att åka hem. Det kändes lite annorlunda att sitta ute på en krog/pub och beställa cola med is, på Bittens tog jag dock en alkoholfri drink som var lite söt/sur och det var riktigt smaskigt!

När vi kom hem gjorde vi inte många knop, vi började titta på Sharknado 3 (jag med min hajfobi måste se alla hajfilmer som finns), men insåg att båda var alldeles för trötta så vi la oss helt enkelt och sov istället.

En helt ok helg.

Ny vecka, Nya tag!

 Idag känner jag mig lite trött och skulle kunna tänka mig att ligga i sängen i några timmar extra, i magen har det varit en sådan aktivitet igår på kvällen mot natten att jag blev tossig. Tänk att här har jag gått och längtat efter att känna regelbundet och verkligen veta att det är bebisen som sparkar och inte ett gasmoln eller bara tarmarna som rör sig, nu när jag har fått känna hur det är hade jag kunnat tänka mig att vänta ett tag till (man blir då aldrig nöjd). Maken bara skrattar åt mig när jag ligger och pratar med magen och säger till den att det där är absolut inte OK att köra sådana där sparkar eller vad det nu är. Han har tur på sitt sätt, han kan lägga huvudet / handen mot och få lite puffar på sig men det kommer aldrig göra ont för honom (om han nu inte sätter ögat mot magen och får en kick rätt i iris) och han kan gå iväg när han vill, själv får jag känna både från insidan och utsidan oavsett vad jag vill eller ej.

Denna bilden hittade jag igår när jag surfade runt och tittade på min mage där jag låg och konstaterade att jag den är inte speciellt diskret något mer. Vem vet var detta kommer sluta! På tal om magen så har jag äntligen kommit mig för att ringa barnmorskan, måste be om ett moderskapsintyg, det var nog ett sådant jag fick på RUL som åkte i soporna med matresterna så nu måste jag be om ett nytt så att jag får det inskickat till FK. Det är lika bra att få det gjort så fort som möjligt för de är inte direkt de snabbaste hönorna i hönshuset och om jag mot all förmodan kommer behöva graviditetspenning så måste alla papper in så att det inte blir för sent för att ansöka. Vi får se vad barnmorskan säger när hon ringer, hon behöver bara gå in i min journal och se vilket bf de satt på RUL.

Men men, det börjar bli dags att fundera på refrängen, behöver börja göra mig redo till att promenera mot mitt jobb, det är tur att jag bara jobbat till 16 idag så att jag får en perfekt uppstart på veckan, det är inte alltid bra att gå in för hårt ;)

Trevlig Måndag på Er där ute.

Äntligen ledig

 Vila i frid älskade misse

i alla fall för en dag,  har kommit hem imorse efter att ha jobbat ett dygn på jobbet, det nya schemat som kommer träda i kraft i Sep har vi fått titta på och jag kommer gå ner i arbetstid till mellan 75-80%, men det gick inte att göra så mycket mer i och med att min tjänst upphörde när han slutade skolan och jag får nu gå in som en vanlig assistent och då försvann 2h om dagen mån-fre. Nåjå, man får vara glad för det lilla och en gång på 6v är jag ledig i 10 dagar så det kommer passa bra nu när vi väntar en liten bebis.

Skrollan 2014-06 - 2015-07-15

I onsdags fick min ena misse somna in, hon smet ut för någon vecka sedan över natten (var en innekatt) och kom hem på morgonen, sen började hon kräkas, tänkte att hon hade fått i sig lite gräs o.s.v. och sen fick hon feber i två dagar. Febern gick över och hon slutade kräkas, hon började äta igen och jag trodde att allt var ok. Men sedan sakta men säkert började hon dissa torrfodret och åt bara blötmat och drack, jag var glad så länge hon åt och inbillade mig att det skulle bli bra men missen började tappa vikt. Sen efter ett tag så slutade hon helt med blötmaten och bara drack, jag kontaktade sedan en veterinär och pratade med dem om henne och hennes symtom o.s.v. Det slutade med att det bokades en tid för avlivning, när maken kom in med katten till veterinären sa de njursvikt. Jag kan för mitt liv inte förstå hur en katt som ganska precis blivit 1år har kunnat få det och att det gick så snabbt, ni ser på bilden här ovanför skillnaden på missen och det gick på ca 2,5-3v.

Skrollan och hennes syster Madicken 

Hennes syster blev riktigt olycklig, hon har varit som en orolig själ under hela Skrollans sjukdom och sprungit runt som en yr höna. Eftersom de vuxit upp tillsammans och ingen av dem har någonsin varit ensam så tog jag hem min katt som bodde hemma hos mitt ex. För att göra en lång historia kort så blev hon kvar där när jag flyttade ihop med Timo och hans hund flyttade ihop med mitt ex (de bytte tjej) och katten blev från första stund förälskad i hunden och de satt ihop. Jag hade inte hjärta att splittra på dem men nu hade hunden flyttat ut på landet till mitt ex föräldrar och kissen blev kvar inne i stan så nu fick hon äntligen flytta hem. Madicken är väldigt skeptisk till Nyx och fräser mest till henne, Nyx bryr sig inte (hon är gammal och förståndig), jag hoppas att det ska bli bra och att Madicken kommer kunna acceptera henne för jag kan inte se henne vara en ensam katt med tanke på hur beroende hon varit av sällskap av sin syster.

Annars har det inte hänt överdrivet mycket veckan som varit, jo, just det, jag kände Pyret sparka för första gången i magen (från utsidan) förra helgen och för några dagar sedan fick även maken känna på puffarna. Det har gått riktigt snabbt, från att bara känna lite fladder så känner jag regelrätta sparkar som oftast får mig att hoppa till för att jag inte alls är beredd på dem. Det underbara med det är att jag inte behöver fundera på om Pyret lever där inne, men ibland kunde hen allt får lugna ner sig lite med rörelserna.

Nu ska jag gå och försöka vara lite social med min make och hans son innan sonen åker tillbaka till sin mamma, han kom på en oväntad visit i torsdags och åker hem idag. Meningen var att han skulle vara fyra veckor med sin mamma när hon hade semester men hon hade honom 1v på dagis och sen tre dagar under sin semester innan han fick komma tillbaka till oss. Han var glad att träffa den nya katten och har inspekterat magen min och konstaterat att den växer! Nästa gång gossen kommer till oss så har vi semester och åker upp till min familj i nästan 2v *längtar*, jag måste bara jobba tre nätter och tre dagspass innan det blir av.

Ha det bra så länge där ute och hoppas att ni har bättre väder än vad vi har här i Västernorrland.

Läkarbesök och lite påfyllning

 Inte speciellt roligt att få järndropp, men hoppas det hjälper

I Måndags ( 6/7) åkte jag och maken ner till Sundsvall för att täffa en läkare, jag ville prata om min oro angående polypen, kommande förlossning o.s.v. De svaren jag fick av läkaren kan sättas som punkter:

• Jag kommer inte få ett kejsarsnitt p.g.a. polypen utan jag kommer få genomgå en vanlig förlossning, om det händer något med den så kommer de pausa förlossningen och snitta mig akut. Jag tyckte att det då borde vara enklare med ett snitt direkt eftersom att jag kommer blöda så mycket om något händer med polypen (därför de inte vill operera bort den nu) men det bryr de sig inte om. Antar att det är lite av en kostnadsfråga.
• Jag frågade om de kommer sätta igång mig tidigare, alternativt operera polypen när det är någon vecka kvar till bf och om det då kommer igång en förlossning så får det blir så - NEJ var svaret där också.
• Mao kunde jag konstatera att jag är dömd att blöda resten av graviditeten dvs 19v om Pyret stannar kvar i magen till beräknat bf. Att detta sliter något så enormt på mitt psyke spelar ingen som helst roll. *Suck* Tänk er själv att blöda varje dag och ibland kommer det små flak av levrat blod och ibland bara droppar det, även om jag vet att polypen blöder så finns det alltid en oro inom mig att något är fel med barnet.

Kärleken i mitt liv med lite kaninungar

Under besöket passade jag även på att fråga om de hade fått svar på mina prover som jag lämnat på vårdcentralen (lite mer än 1,5v innan) eftersom barnmorskan ringde och bad om några extra (de hade inte lyckats pricka in alla på akuten när jag bad dem ta de som hon ville ha). Svaren hade kommit och hon konstaterade två saker:

1. Mitt blodvärde var nu 93 och har gått från 106 den 22/4.
2. Mina järndepåer låg på 5!

Läkaren var inte nöjd med dessa resultat och sa att det inte alls var bra för barnet att jag hade sådana värden och eftersom jag konstant blöder så är det inte direkt så att mina värden förbättras. Hon skulle genast boka in en tid för mig så att jag skulle få järndropp och sa att jag förmodligen kommer få det en gång i månaden, hon ville ha upp mitt blodvärde till runt 140 innan förlossningen och depåerna ville hon ha till 20.  I tisdags ringde de från sjukhuset och bad mig komma dit på onsdagen för att få i mig 250ml järn.

Jag fick även frågan om jag äter mina kalcium tabletter som jag ska, jag såg ut som ett stort frågetecken, det visade sig att jag fått ett recept i Maj på just detta och att jag skulle äta dessa två gånger om dagen fram till v28 och sedan öka, enda problemet är att de GLÖMT INFORMERA MIG OM DETTA! Jag är så fruktansvärt less och besviken på detta landsting, ingenting fungerar som det ska, man får ingen som helst information och jag har aldrig varit gravid innan så jag har inte koll på vad som gäller! Jag är även otroligt besviken och lever med en ständig oro, de sa på akuten att polypen ska kollas upp med jämna mellanrum och att jag kommer få ha extra kontroller o.s.v. under hela graviditeten för att se att den inte växer o.s.v. Jag åkte in på akuten i mitten av Maj och har inte kollat upp den en enda gång sen läkaren gjorde en biopsi på den, jag har inga kommande besök inplanerade för att titta på den och jag har inte lämnat några extra prover någonstans.

Denna graviditet har inte gett mig någon direkt glädje, missförstå mig rätt, jag är överlycklig över att ett mirakel flyttade in i min mage men med all oro runt polypen och allt annat så får jag ingen tid att njuta av att jag ska bli mamma, alla mina dagar består av oro, ångest och en massa frågetecken och läkarna gör ingenting för att lugna mig.

Vissa dagar är jag extremt förbannad på specialisten vi gick hos, hade han gjort rätt så hade jag inte haft denna polyp, hade han spolat mina äggledare och kollat upp livmodern (som de ska göra)  så hade han sett polypen och den hade plockats direkt istället för att få ramla ut ur livmodern och fästa sig på ett sådant hemskt ställe som den gjorde. Hade jag gjort IVF så hade insättningen av ägget blivit avbrutet för då hade de sett polypen och tagit bort den, den har förmodligen haft en väldigt stor del i mitt problem att få barn eftersom de kan försvåra för ägget att kunna fästa. Men specialisten var så snabb att konstatera att jag har pco-s men att jag för tillfället var symtomfri och då klassade en som oförklarligt barnlös och skickade iväg en förfrågan om IVF.

Biopsin & RUL

 Min nya passion - Nashipäron

Än i dagsläge har jag inte fått svar på biopsin av polypen, det har gått 8v och jag vet varken in eller ut, är den godartad eller inte, läkarna har heller inte gjort något mer VUL för att kolla om den har vuxit, det enda jag vet är att den är aktiv, jag blöder dagligen, vissa dagar mer, andra mindre. När jag lyfter tungt så är jag garanterad att det kommer rinna färskt blod ur mig, samma när jag behöver gå på toaletten för att göra nummer två, då är toalettstolen full av blod och det kommer både levrat och färskt. Min mage har pajjat totalt under graviditeten, jag kan inte äta järntabletter, testade i 3 dagar och var stenhård i magen i 9v! Fick sedan ett släng av magsjuka i tre dygn då jag inte fick behålla något, tog en järntablett och sen dess (några veckor tillbaka) så är jag stenhård igen!

Den 29/7 var vi iväg på RUL, vi såg en frisk bebis som sprattlade omkring i magen, vi fick även veta vad det är för något som gömmer sig där inne, men det tänker jag inte dela med mig av till Er, det får ni se den dagen Pyret tittar ut (om jag nu inte får ett ryck och inte kan hålla mig). ;) BF hamnade där jag vetat hela tiden att det skulle vara d.v.s. den 25 Nov, jag vet när jag blev gravid och läkarna har försökt säga att det inte är så men jag hade rätt och RUL bekräftade det (specialisten försökte få det till att jag skulle föda i Dec). Vi fick två bilder från RUL, de var inte speciellt bra för Pyret vägrade ligga still och snurrade mest runt, tyvärr försvann de bilderna lite tragiskt, here we go!

Vi hade en kompis till makens son på besök som sov över, på min lediga dag så var vi ute hela dagen och barnen umgicks med grannens barn, vi bestämde oss för att äkta lunch tillsammans, barnen fick välja och valde då Donken! Vi åkte iväg och hämtade mat och när jag lämnade bilen tog jag med mig Ul-bilderna, besiktnings pappret från RUL och en remiss jag fick till att träffa en läkare, dessa la jag på bordet ute när vi skulle äta hos grannen (inte i väskan eftersom jag visade henne bilderna). Vi åt iaf maten och sedan plockades skräpet ihop och kastades i containern i området och vi satt kvar där i några timmar! Vi gick sedan hem när det var dags för middag och efter middagen kom jag på att jag skulle fota bilderna och skicka till min mamma, men jag hittade inte bilderna någonstans! Jag vände ut och in på lägenheten och väskan, ringde sedan grannen och frågade om de var kvar hos henne men de var de inte. Det var bara att konstatera att de åkt iväg med matresterna i containern. Gissa om jag var deppig den dagen, kände mig som en usel blivande mamma som kastade bort bilderna på miraklet.

Fortsättning.

Efter att jag besökt specialisten så började kroppen få en himla massa symtomer, jag började må riktigt dåligt, jag lärde mig att spy igen eftersom jag inte kunde motstå impulserna, efter min operation så hade jag inte kräkts på över 5år eftersom allt rinner undan så snabbt att jag inte hinner få upp det, men jag lärde mig som sagt att spy igen. Kroppen la ner totalt, jag orkade ingenting och sjukskrev mig en vecka och åkte hem till familjen, där sov jag mer eller mindre dygnet runt, utöver när jag spydde. Jag kom tillbaka till jobbet och stod på benen i några veckor med mycket vilja och kämparvilja!

En söndag när jag vaknade och gick på toaletten så var pappret fullt av blod, det fullkomligt rann ur mig och jag fick panik! Jag hade under alla veckor haft problem med småblödningar vilket alla förklarade som att jag förmodligen hade sköra slemhinnor men nu verkligen RANN det ur mig. Jag kastade mig på telefonen och ringde 1177, svaret jag fick var att om jag inte hade ont och blödde x-antal bindor i timmen och hade feber så skulle jag inte göra något, om det var ett missfall skulle de ändå inte kunna göra något.Feber hade jag, men eftersom jag är lågtempad så är det ju inte lika "allvarligt" när man säger att jag har 37,5 och mår BAJS, men det är klart jag gör det när min temp normalt ligger på 36. Jag ringde till min syster och grät och sedan till min mamma, de sa bara: Skit i vad de säger och åk in till akuten, sagt och gjort, jag hoppade in i bilen och åkte till akuten i Sundsvall.

Väl på akuten fick jag lämna ytterligare ett urinprov, prover var mer blod än urin och jag hade bara panik, jag var inne i ett mörker och såg inget ljus, det enda som åkte runt i mitt huvud var: "Det var för bra för att vara sant, nu har miraklet dött". Jag fick komma in på ett rum och de tog lite prover och kollade blodtrycket, det var högt 146/96, jag har normalt väldigt lågt och ligger oftast runt 95-100/62-65. Sen fick jag åka in i ytterligare ett rum där de gjorde ett VUL, min första fråga var: LEVER barnet! Till min lycka så tickade det ett stadigt hjärta på ultraljudet och läkaren klagade på att det kom mycket blod och hon fick torka titt som tätt, men hon konstaterade att allt såg bra ut med barnet. Efter lite mer undersökande hittade hon problemet, jag hade fått en polyp som låg i livmoderkanalen och käkade från det största kärlet som jag har där inne, tack och lov var den förankrad utanför livmodern och inte innanför.

Tårarna rann av bara den och jag kände en sådan lättnad samtidigt som jag var orolig över vad denna polyp innebär, läkaren ville inte säga så mycket då utan sa att hon behöver prata med sina kollegor om den och vad man kan göra så jag blev inlagd över natten.

Dagen efter fick jag träffa två specialister som gick in med VUL och kollade på polypen, de konstaterade att den var stor som en jordgubbe, att den blöder (no shit, jag hade blött i över 12v mer eller mindre) så de filmade den och fotade och skulle ta med filmer och bilder till en konferens som de skulle ha dagen efter med alla specialister, de skickade hem mig och sa att de skulle återkomma efter mötet.

Jag åkte hem och blev sjukskriven i två veckor till att börja med, dagen efter ringde de och sa att det inte fanns någon specialist som ville/vågade ge sig på att ta bort polypen, detta för att den låg 8mm från bad stuff och att jag då skulle blöda så mycket att det skulle kunna orsaka ett missfall. Domen blev att jag skulle få gå med den hela graviditeten och blöda dagligen resten av tiden, jag blev sedan inbokad på en biopsi som gjordes veckan efter. Efter biopsin sjukskrevs jag ytterligare 2v och blev då hemma sammanlagt i 4v innan jag vägrade vara ett offer och tvingade mig själv till att jobba och köra på så länge jag kan och orkar, kraschar jag så vet jag iaf att jag har försökt och att det inte går, jag har nu arbetat i 4v, jag är trött som ett as när jag inte jobbar men jag håller huvudet ovanför ytan!