Jag har inte haft ork att skriva i bloggen, mycket har hänt sen jag och Timo vigde oss.
Inatt åker jag Norrut för att ta ett sista farväl av en av de mest godhjärtade människor jag har träffat i hela mitt liv. Han var inte bara ödmjuk och otroligt snäll, han var även en person som jag aldrig någonsin sett arg och jag har aldrig hört honom säga ett ont ord om någon annan person. Han hade en otrolig humor och fick en ofta att skratta och skrattade själv lika mycket åt skämten.
Morfar var min ständige danspartner när vi var utomlands, under tiden vi var ute och åt middag hann vi ta oss både en, två och tre danser ute på dansgolvet. Jag har vuxit upp på andra sidan vägen från denne underbara man, han lärde mig spela poker (man kunde tro att han hade några ess i rockärmen), jag fick lära mig att fiska och även rensa fisken tillsammans med honom.
Morfar hade alltid glimten i ögat, när jag växte upp så var han minst lika busig som mig och kusinerna och hade alltid nära till skratt. Under somrarna var det han som lärde mig en massa Bellman-historier och när jag sedan återberättade dem till honom för 1000e gången så skrattade han lika hjärtligt som första gången han hörde dem.
Mina somrar spenderade jag oftast tillsammans med honom och mormor ute i deras sommarstuga, vi fiskade (metade, la ut nät), badade, spelade poker hela kvällarna och bara hade det otroligt mysigt tillsammans. På morgonen kunde man få halstrad abborre som morfar hade ordnat innan jag klev upp. På vintern tog vi på oss våra skidor och åkte ut till stugan för att pimpla, alla dessa underbara somrar/helger/lov ute i stugan finns för alltid inpräntade i mitt minne och idag kan jag sitta och le åt alla hyss och upptåg som skett på denna plats, samtidigt som tårarna rinner och jag vill spola tillbaka tiden.
Jag har så många otroligt vackra minnen av denna man och han fattas mig, det finns ingen som honom och han har lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag saknar dig otroligt mycket morfar, vila i frid.
FUCK ALS!
