Grön Måndag!

Sista kvällen som 32åring och det känns helt ok, i brist på annat ska jag ta det riktigt lugnt så att jag är utvilad inför jobbet imorgon, planen är att krypa ner i sängen och titta på serier och bara "vara", det är helt ok om jag får säga det själv.

Jag hoppas att alla där ute får en underbar Jul med familj och vänner, glöm inte bort att andas lite också, förstår mig inte på julstressen och har inte ens lyckats frambringa några julkänslor alls detta år, antar att det kommer med storm till nästa jul istället.

Nu är det inte många timmar kvar innan T kommer hem från jobbet, det ska bli så skönt att få krypa upp mot honom och somna, jag sover otroligt gott med honom vid min sida, jag är en lyckligt lottad tjej, Det borde finnas fler T'n till de där ute som inte har träffat sin drömprins, men denna är min och bara min ;)

Sängen kallar, ha det bra alla och ta hand om Er. <3

En liten bild som förklarar mitt val av titlar, efter att ha jobbat med autism i så många år så blir man lite arbetsskadad, dagarna har olika färger för att de lättare ska hålla koll på sina dagar och rutiner, jag har ofta kommit på mig själv med att tänka: "Idag är det gul fredag" o.s.v.

Röd Söndag!

Gissa om det är någon som längtar hem nu? Det ska bli så härligt att få åka hem och umgås med nära och kära igen, inte för att det är något fel på att vara här nere i Västernorrland, men jag längtar hem! Det ska bli underbart härligt att få umgås med storasyster och alla hennes långöron som hon kallar sin familj, att hinna träffa farmor (även om hon förmodligen inte känner igen mig något mer).

Planen uppe i Norr blir att ta systers barn med på äventyrsbad som vi gjorde förra året i julklapp istället för att köpa något, de uppskattade det väldigt mycket och det är inte direkt så att de inte får några julklappar av resten. Detta året har vi med oss Mini-T så han kommer få besöka Nordpolen för första gången i sitt liv, jag tror han kommer gilla stället riktigt mycket.

Utöver det händer inte så mycket, laddar upp energi för att orka jobba sista veckan och hoppas på att hostan ger med sig riktigt fort nu (hostar fortfarande *suck* ).

Jag hoppas att ni har det bra där ute, stressa inte ihjäl er inför Julen nu ,)

Brun Torsdag!

På besök hemma hos underbara C och J

Jag är just nu så kräkless på min hosta att jag kan bli tokig, 4 veckor and counting :S Jag var iallafall till läkaren i tisdags för min chef var så less på min hosta och bokade en tid. Jag fick komma till en trevlig läkare som lyssnade på mina lungor och kollade sänkan på mig, det visade sig att jag hade luftvägskatarr och fick utskrivet hostmedicin (två olika sorter). Hon ville ge mig cocillana till natten men jag sa att sist jag testade det så fick jag ett krampanfall etc, då sa hon att det tydligen kunde påverka gallan så nu har jag fått svar varför jag mådde skit när jag tog den hostmedicinen en kväll som resulterade i kramper / svettningar / illamående / otroligt smärta till höger om hjärtat etc. Damen sa då att hon skulle skriva ut en annan medicin till mig som inte skulle göra något mot gallan, bra tänkte jag och gick glatt till apoteket och hämtade ut medicinen som gick på över 500kr och inte räknades till högkostnadsgrejen (typiskt).

När jag var hemma tog jag första dosen av Mollipect och det gick jättebra, sen mot kvällen tog jag 20ml av Lepheton och blev full och varm, inte så farligt tänkte jag och sa till Timo att det var ju tur att jag inte skulle jobba för nu är jag ju full! Några minuter senare började helvetet som höll i sig i ca 1,5h. Dum som jag var litade jag på läkaren och tänkte inte på att läsa om bieffekterna av skiten:

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 patienter): Svårighet att kasta vatten, särskilt hos äldre män med förstorad prostata. Yrsel, huvudvärk, illamående, förstoppning.
Mindre vanliga (förekommer hos färre än 1 av 100 patienter, fler än 1 av 1000 patienter): Svettningar, hjärtklappning, darrningar, oro, sömnlöshet, muntorrhet.
Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1000 patienter): Muskelsvaghet, gallbesvär, hallucinationer, nässelutslag.

Det som står i rött prickade jag in, for omkring som en orolig själ och grinade av smärta, jag hade suppar kvar hemma så jag tog en sådan ganska omgående när jag kände igen symtomen av gallan men jag tror de hade blivit lite gamla så de kickade inte in som de brukar. Jag hade totalt glömt hur fruktansvärt ont det gör och jag kommer ALDRIG mer ta denna hostmedicin. Min ena chef som jobbar som distrikta pratade med läkaren som gett mig medicinen så hon ringde upp mig dagen efter och bad så mycket om ursäkt och sa att hon skulle flagga i min journal att jag inte ska få något liknande utskrivet igen, hon vågade däremot inte ge mig någon annan hostmedicin till natten så jag fick bara öka på min dos med mollipect.

Älskade E4an som också är sjuk just nu

Ja, det var ju snällt av henne att be om ursäkt, men det ger varken mig pengar tillbaka för 0,5l medicin som står på min bänk, ej heller ge det mig tillbaka de pengar jag förlorade för att jag var tvungen att stanna hemma från jobbet under onsdagen för att jag inte sovit något p.g.a. attacken. Nåjå, jag överlevde iallafall och det är det som räknas, tack till mina underbara vänner som ringde och stöttade mig under/efter anfallet och som fanns där och pratade via datorn.

Nu hoppas jag att hostan försvinner med en rasande fart och att jag blir frisk igen så jag är pigg och kry när jag ska åka hem till släkten om lite mer än en vecka.

Hejsan alla läsare, om nu någon finns kvar ;)

Här har det inte varit många knop, mest för att jag har tappat skrivlusten och tiden har inte funnits, sen jag började jobba heltid och mer där till (kan inte säga nej när någon är sjuk, vill ha ledigt o.s.v.) så springer dagarna/veckorna/månaderna iväg och jag hinner varken med mig själv eller vänner. Planen är att nästa år försöka ta det lite mer lugnt med jobbet så att jag hinner njuta av livet lite också, det skadar inte att säga nej någon gång och om jag gjorde det skulle chefen kanske lägga ner lite mer krut på att hitta vikarier. På mitt jobb just nu har vi "noll" vikarier som är redo att hoppa in och jobba, vilket resulterade i denna helg som kommer då en ville ha ledigt och bytte ett pass med mig också gick person nummer två som skulle jobba och blev sjuk = Anna får jobba med mormorn i ett dygn. Till det så har jag en hemsk hosta som har varit med mig i flera veckor nu och den visar ingen som helst vilja att dra sig tillbaka utan den är hemsk, många gånger hostar jag tills det svartnar för ögonen också får jag den underbara blodsmaken i munnen *the joy*

Jag och hjärtat har det bra tillsammans, livet lunkar på för oss, däremot hinner vi inte ses allt för ofta utan han jobbar skift och jag jobbar dagtid med extra inslag av nätter då och då, men tiden vi har tillsammans är fin och genuin. Många vänner förstår inte varför jag inte har ork att ses eller ibland bara säger nej trots att jag är "ledig" men orsaken är den att helgerna är nästan heliga för mig nu för tiden, oftast är det bara på Lördagar som just jag och Timo hinner ses och vara med varandra, annars går vi om varandra i dörren, eller så sover han när jag är vaken och sen när jag går och sover då åker han till jobbet. Ibland måste man bara få "vara" tillsammans också. Utöver det så jobbar jag som sagt mycket, jag ligger oftast över 200h i månaden upp till nästan 230h, man behöver inte vara ett mattegeni för att räkna ut att jag inte har så mycket tid över och energi (jag är inte 20år). Sen om vänner vill komma och hälsa på hemma hos oss så är de mer än välkomna att göra det, men jag själv har ingen ork att börja dra mig ut när jag väl kommit hem för att åka runt och hälsa på en massa olika folk, tyvärr så funkar det inte som det ser ut nu.

Hemma har det skett lite förändringar, vi har renoverat i det ena sovrummet, det blev helt ok om jag får säga det själv, dock har jag bara bilder på instagram och inte på datorn så jag har lite svårt att dela med mig av bilderna till er, men om ni har instagram så finns jag där som soolanna.

 

Sen jag skrev sist har vi hunnit med en massa saker, vi har hunnit vara uppe i Norrbotten hos släkten två gånger, vi har haft främmande av underbaraste bästisen min och vi har hunnit umgås med finna vänner, inte super mycket men det är kvalitén som räknas inte kvantiteten.

Bilen våran hann gå sönder, hade in den på felsökning här i stan och fick inget klart svar på vad som var fel eller förslag på vad det kan vara och prisklass på felen, bortkastade pengar med andra ord. Det slutade med att pappa ordnade en transport med en biltrailer så bilen åkte upp till Haparandra för att få lite kärlek, det tog några veckor men sen kom pärlan hem igen efter en 17h resa för Timo. Nu går hon riktigt bra och har fått både en ny kamrem/multirem/vattenpump/injector/givare (alla är bytta), jag vet inte vad summan landade på och vill nog inte veta men jag fortsätter att betala en summa till pappa varje månad. När bilen åker upp nästa gång är det en ny framruta som står på agendan och till sommaren skulle något annat bytas, fan vad det är dyrt med bil! Men behöver man ha en bil så behöver man och nu rullar hon förhoppningsvis tills den dagen vi ska byta bil, jag behöver inte oroa mig för att byta kamrem igen för bilen byter tydligen efter 18.000mil *jippie*

Här är bilder från när vi sist var uppe och hälsade på familjen, E4an och Melle kommer så bra överens, de leker på bra ihop och jag är så glad att det fungerar så pass bra som det gör. Båda pratar ofta om den andre och saknar, tack och lov behöver de inte sakna varandra så mycket till för den 28e Dec åker vi till Norrbotten och är där i några dagar *längtar massor*

Men men, nu ska jag gå och få mig något i magen, känner mig helt slut i knoppen efter natten som var med klass 3 varning i Västernorrland, det kändes som att huset skulle blåsa bort, riktigt obehagligt. Hjärtat var och körde lastbil upp till Umeå under natten så jag var orolig för honom också utöver oljudet utanför, men tack och lov gick allt bra för honom även om svarta faran hade fått sig en lite kärlek av något träd på vägen, men så länge Timo mår bra så bryr jag mig inte om resten.

Ha det bra så länge också hörs vi när vi hörs ;)