It's Friday I'm in love...

"Jag vet att du sover

Känner värmen från din hud 

Bara lukten gör mig svag

Men jag vågar inte väcka dig nu...."

 

Nu är jag uppe hos familjen och kör morgonmys med min ena systerdotter, T ligger nere och sover och jag passade på att nosa lite på honom innan jag klev upp. Alltid när jag ser honom sova så får jag "utan dina andetag" i mitt huvud, han ser så mysig ut där han ligger och så vacker att det gör lite ont i mig när jag ser på honom. Jag är så glad att jag kan kalla mig hans flickvän, även om jag inte kan göra det överallt.

 

Igår besökte vi min farmor, hon sa att jag såg lite lurig ut och frågade om hon hade missat något, sen tittade hon efter en ring på fingret. Hon pratade mycket om förlovning och frågade om vi inte skulle göra det.... min släkt är verkligen aktiva och rusar fram i 350km/h, om vi skulle lyssna på den så skulle jag vara gravid sen några veckor tillbaka, vi skulle även var förlovade med planerat giftemål också skulle vi ha ett hus i denna stad/by. Jag ska iof inte klaga, de tycker att vi passar bra ihop och kan se en framtid för oss två och det är alltid trevligt.

Farmor fick ett kort på oss som jag ramade in, hon frågade om det var riktigt och på allvar, mitt svar till henne var: Vad tror du? och sen konstaterade jag att jag har ALDRIG tagit med en kille till farmor om jag inte känt att det varit på riktigt. Förr i tiden brukade jag inte presentera killar till min familj, syster har fått träffa några men annars brukade jag hålla dem utanför (fråga mig inte varför) men nu när man är äldre så är det bara att tuta och köra, om min familj tycker om mig så vill det att jag ska vara lycklig och då får de helt enkelt lita på mitt omdöme. Jag är inte direkt känd för att rusa iväg i mina känslor och vara impulsiv när det kommer till sådan saker utan jag brukar tänka både 1,2,3,4,5... ggr. 

Jag är så lycklig att jag har träffat en kille som är villig att besöka min familj och mina vänner utan att jag ska behöva bråka/gnälla/tjata/tjura (ni förstår nog var jag vill komma), han kommer med mig och han ser inte lidande ut och tittar inte på klockan var och varannan sekund och ger mig menande blickar. Jag tycker om känslan av att kunna sitta hos min familj och slappna av, utan att behöva tänka på att det sedan kommer komma gnäll när vi väl är ensamma, jag har inte varit så här lugn och harmonisk här uppe på en herrans massa år och det känns s-k-ö-n-t.

Ibland känns det som att han är för bra för att vara sann, det är nästan så att jag får nypa mig i armen för att se att jag verkligen är vaken och inte drömmer. Jag har svårt att tro att någon kan vara så bra och passa mig så bra, kan verkligheten verkligen vara bättre än drömmarna?! Jag som alltid varit känd för mitt humör och heta temperamet, men denna människa drar fram ett lugn i mig som jag inte visste att jag hade inom mig. Jag kan känna att jag är på gränsen till att explodera men sen på något sätt så stannar det upp mitt i allt, visst jag kan känna irritation och ilska men jag kommer inte till de riktiga utbrotten som jag annars haft och som jag behövt för att ventilera mig och kunna lugna ner mig. Jag har fruktansvärt svårt att bli arg på honom, eller inte att bli arg för det kan jag - OM jag inte ser honom, men direkt jag ser honom så rinner ilskan av mig och jag vill bara le och krama honom. Han ser alltid så oskyldig ut och de där hundögonen går inte av för hackor, hjälp mig!

När man talar om trollen, nu har han kommit upp och jag kan inte koncentrera mig på att skriva här. Därför ska jag lämna honom här uppe med sötnosen också ska jag gå och duscha och klä på mig så jag känner mig som en människa igen.

So far away...

Jag hade tänkt sluta blogga för idag efter min förra tripp down memory lane, men jag kunde inte låta bli *sorry*. Ni ska iof inte klaga, ni kommer få lite nyheter som är färska och inte behlöva gå tillbaka flera månader i tiden (även om det nog är intressant för många av er som inte varit med under början av resan).

Igår åkte jag iväg med T för att sova över hos honom, jag kan bara inte låta bli även om det är ett litet äventyr varje gång att åka iväg och sen komma hem igen dagen efter. Jag mår så bra när jag är med honom och som min vän sa igår: "Tänk på dig själv i första hand" och det gjorde jag minsann.

Hemma hos honom blev det som ni kan gissa en massa mys, vi gav oss på försök nr X att se på en serie tillsammans, jag la mig mot hnom och med huvudet på hans bröst så somnade jag till slagen från hans hjärta. Det finns inget mysigare än att ligga uppkrupen mot honom och kunna känna hans hjärta slå, känna lukten från honom och bara kunna krama honom/pussa honom när jag känner för det och inte behöva skicka ett sms där det står: Jag saknar dig massor, önskar att du hade varit här...." etc etc. Dessa stunder betyder fruktansvärt mycket för mig och varje sekund med honom sparar jag djupt inom mig.

Kvällen gick alldeles för fort, men jag börjar bli van för alltid när jag är med honom går tiden fruktansvärt fort och jag önskar att jag hade en paus-knapp att trycka på eller en rewind. Imorse när han släppte av mig så tänkte jag att vi inte skulle ses förrän imorgon kväll men han kikade in under dagen så vi fick nästan en timme tillsammans <3. Jag tänker inte gå in på detalj (*ser hur L's hjärna börjar gå på högvarv*) vad vi pysslade med men vi hann iaf gå och hitta ett par byxor och en tröja till honom innan jag var tvungen att röra mig mot jobbet.

Imorgon kommer jag få se T igen och vet ni vad det bästa är, vavavavvava?! Jag kommer inte behöva säga hejdå till honom på flera dagar, jag kommer inte behöva gå och lägga mig ensam och ligga och tänka på honom, drömma om honom och leta efter honom när jag fortfarande halvsover. Vi ska åka på semester i en vecka till min släkt uppe i Norr, detta blir andra resan vi gör tillsammans dit upp och jag längtar som en tok. Förstår ni hur lycklig jag är?! Jag längtar så fruktansvärt mycket att jag skulle kunna göra vad som helst för att få tiden att gå fortare så att jag kan sätta mig ner bredvid honom och bara vara.

Jag känner på mig att denna semester kommer bli underbar(dock kommer det saknas ett litet hjärta under resan som har smygit sig in innanför min mur lika effektivt som sin far), den kommer vara speciell på alla sätt och vis!  Det känns så bra att min familj och mina vänner verkligen gillar T, inte för att det hade spelat någon roll men det är alltid ett plus om de gör det. Mina vänner påstår att de aldrig har sett mig så lycklig och min syster är mer än nöjd med mitt val, T är en kille som passar mig riktigt bra enligt henne: "Vad jag såg direkt var att ni tar på varandra hela tiden som att ni inte kan låta bli, det gjorde du och X aldrig och det tyckte jag var så konstigt för det gör jag och min make hela tiden" sen hennes uttalande när jag berättade åt henne att jag gjort slut: "A, jag hade kunnat berätta åt dig redan när du var uppe i Aug att du var förälskad och att det inte var i X, men du var inte redo att höra det."

Jag komnmer alltid vara fascinerad av hur mycket min syster ser som inte jag ser, men hon brukar aldrig berätta det just då utan hon väntar tills jag är redo att höra det. Jag visste inte när jag var där uppe i Aug att jag var förälskad, jag tänkte inte i de termerna, hade ju bara träffat T två gånger men han tog upp mycket av min tankeverksamhet och mycket av minnet i min telefon ;) Han och jag började smsa varandra den 1:a Aug, jag skickade det första meddelandet och jag var tokigt nervös, tack och lov jobbade jag så ingen kunde se mig vanka av och fram som en äggsjuk höna. Efter denna kväll har vi skickat massor av sms till varandra, jag vågar ärligt talat inte berätta hur många för ni skulle tro vi är tokiga!

Gah, klart jag svävade iväg i minnen trots allt och nu börjar klockan bli så mycket att jag måste ta och fortsätta jobba lite. Men ni behöver inte oroa er, jag kommer skriva igen för detta är en historia jag vill berätta och något jag vill ha kvar den dagen minnet börjar svikta. Jag vill kunna gå tillbaka hit och se och minnas alla underbara stunder med denna karl.

Vi får se om jag kommer ta mig tid att uppdatera här under semestern, om det inte blir så så får ni helt enkelt glädjas med mig och T. Tack till alla mina underbara vänner som stöttat mig under denna sommar och som lyssnat på mig när jag varit ledsen/förvirrad/lycklig, ni är bäst. <3

Peter Bradley Adams - Between us

Jag & T



Nu är det dags igen för lite minnen, håll i hatten mina damer och herrar, eller föredrar ni att bli kallade flickor och pojkar kanske? ;) Planen var från början att försöka ta allt i kronologiskordning men sen insåg jag att ni skulle få vänta alldeles för länge för att komma ikapp med mitt liv, nu kommer ni istället få en kompott av minnen och nutid beroende på vad jag känner för att dela med mig av.

Idag kommer ni att få läsa om andra gången vi sågs, även denna gång har storebror P med ett finger i det hela. Det var den 30:e Juli och storasyster hade kommit ner till stan med sin svägerska och två av barnen. Jag hade tänkt ta det lugnt den Lördagen, var fortfarande lite sliten efter festen kvällen innan också ville jag självklart spendera lite tid med världens bästa syster.

P hade frågat tidigare om jag inte skulle komma ner på Skeppet och hålla honom sällskap men jag hade sagt nej p.g.a. ovanstående orsaker men sen såg jag på facebook: "Sitter här på skeppet med T :) Saknar dam sällskap :(" , vem kan motstå en sådan kommentar? Inte jag iallafall så jag frågade snällt syster och hennes svägerska om de inte ville gå till Skeppet och ta en cider, lovade dem tom att jag skulle bjuda dem (om inget annat funkar, prova muta). Syster var inte allt för svårövertalad så de promenerade glatt med mig dit, under promenaden så sa jag: "Bara så att du vet det syster så är det en riktigt snygg kille där så du får vara snäll." orsaken till kommentaren är att min syster känner mig fruktansvärt bra och vet exakt vad jag tycker och tänker innan jag själv vet det och jag kan absolut inte dölja något för henne, så för att undvika att hon skulle bräka ur sig något så sa jag till direkt.. Behöver jag säga att jag satt med andan i halsen hela tiden syster var där, man vet aldrig vad hon klämmer ur sig ;)

Vid bordet satt fler personer än jag väntat mig, brukar ogilla att träffa nytt folk men de var faktiskt riktigt trevliga, sen att jag hade syrran med gjorde mig lite lugnare också. Jag inhandlade varsin cider till damerna (förlåt, flickorna *host*) och en till mig själv och sen satt vi oss ner och pratade med folket. Jag vågade knappt titta på T utan fokuserade på hans bror, en orsak var att jag inte ville trigga min syster och den andra var att om jag hade börjat titta på honom så hade jag nog inte slutat och skämt ut mig lite.

Syster och svägerskan bestämde sig för att gå hem (de var trötta efter bilfärden) men jag kunde inte slita mig utan bestämde mig för att stanna lite till.  Mitt i allt skulle P åka och hämta ytterligare en bror och frågade om jag ville komma med men jag visste inte hur länge jag skulle stanna (vem försöker jag lura ^^ ) så jag stannade på krogen istället. När P försvann flyttade sig  T så att han kom att sitta bredvid mig och A bjöd på drinkar. Det var då jag insåg att jag och Herr Morgan inte är kompatibla med varandra och jag bad glatt T suga för att drinken skulle minska. Det var en riktigt plågsam upplevelse men med bra sällskap så försvann den.

A hade med sig en trevlig tjej där också som jag pratade lite med, hon och jag gick och beställde drinkar och då blev det en kvällens special som var riktigt god, den hade i sig lite bacardi och annat smått och gott, den smakade underbart efter dejten med Morgan. Ärligt talat kommer jag inte ihåg allt vi pratade om, jag var mest förvånad att han pratade med mig och att han verkade ha trevligt. Under kvällens gång hann jag prata lite med A också om att åka ner till Stockholm för att hälsa på P, jag vet inte hur det gick till men jag tyckte han pratade om att det var en cruising i Stockholm en helg och han tyckte att jag sa kryssning! Det slutade med att jag skulle åka ner till Stockholm och åka bil och han tänkte åka båt, det blev båt, det är dock en annan historia.

Kvällen sprang fram i ett rasande tempo och jag önskade att jag kunde stanna tiden lite, jag hade fruktansvärt trevligt med människorna som satt där och jag är glad (igen) att P fick mig att komma ut. När klockan började bli mycket pratade de vid bordet om mat och jag insåg att det var dags för mig att tänka på refrängen, de gick mot en bil men jag kände att jag ville promenera hem, alltid skönt när man fått i sig lite drinkar att gå en stund innan man kryper ner i sängen. T bestämde sig för att gå med mig och vi pratade lite smått efter vägen, det är inte ofta jag har önskat att jag bodde lååååångt bort men då gjorde jag minsann det. När vi kom till H&M så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, skaka hand/bara säga hejdå o.s.v. han gjorde det enkelt och gav mig en kram (till min förvåning). Efter det vet jag inte om han sa något mer eller om jag sa något, jag var nog fortfarande kvar i känslan av att ha fått en kram (still 14 *rodnar*).

Vad jag däremot kommer ihåg var att jag dansade upp för trappen hem och jag hade ett leende på läpparna när jag gick och la mig. Kvällen var underbar och jag hade hans nummer i mitt huvud (så går det när man pratar telefon nummer och en kläcker ur sig att han har världens lättaste -> klar man måste komma ihåg det då om det var så lätt).

Det mina vänner var andra gången jag såg T och ni får allt påminna mig om att ge P något speciellt som tack för att han visade mig denna underbara människa, jag kan inte beskriva mer ord hur tacksam jag är att jag lärde känna P och att jag sedan via honom träffade T. Vad jag däremot vet är att mitt liv hade inte varit så fyllt av kärlek och glädje som det är just nu om jag inte hade mött honom. Jag hade inte sprungit runt med fjärilar i magen och ett ständigt leende på läpparna som ständigt får folk att fråga vad jag tänker på.

DU får mig att må så bra T, du får mig att känna mig som att jag kan klara vad som helst bara jag vill och du får mig att längta så som jag aldirg längtat innan. Jag älskar dig, mer än du kan tro.

I was strucked by your light, I fell in love

T första kvällen jag såg honom..

Dags att gå tillbaka i tiden en sväng, det kommer vara många turer tillbaka i denna blogg, orsaken är att jag inte har kunnat skriva innan, eller kunnat och kunnat, jag har inte haft något ställe att skriva allt på och ärligt talat har jag inte haft tid. Eftersom jag nu har skapat denna bloggen så ska jag dela med mig av mina minnen av hur allt började, i alla fall min version av det, om ni skulle fråga T finns det en risk att det skulle bli lite annorlunda men detta är hur jag minns det, mina minnen, mina ord.

Allt började den 29:e Juli 2011, jag och T's bror hade träffats tidigare under veckan på stranden och bestämde att vi skulle festa tillsammans på Fredagen. Jag hade inte träffat hans bror speciellt många gånger och det var bara en slump att jag träffade honom alls veckan innan då jag och mitt ex blev bjudna på en fest hemma hos ytterligare en bror till T. På den festen var nästan alla hans bröder där, jag visste inte då att det fanns ytterligare två varav en skulle visa sig vara en som får mitt hjärta att bulta så hårt att jag ibland tror att det ska hoppa ut ur bröstet och landa på marken. Nåjå, nog om hur jag träffade T's bröder för det är inte det denna bloggen kommer handla om, det kan kanske komma tillfälle att berätta det en annan gång.

Jag första kvällen

Tillbaka till själva mötet. Jag var ganska stressad om jag minns rätt, jag och brodern skulle till min vän S och P (brodern) var sen (tyckte jag) det hade blivit ett missförstånd i telefonen när jag pratade med en annan bror så jag trodde att P behövde fram till 20.30/21 att bli färdig och han trodde att jag behövde så mycket tid, jag skulle egentligen ha varit på festen vid 19.30. Efter ett tag fick jag veta att P var utanför och att han hade skaffat en chaufför som visade sig vara hans bror, jag satt mig i bilen och hälsade på P och sen hans bror, min första tanke var att han hade en riktigt snygg bror men det sa jag så klart inte!

 Mina partners in crime

Vi kom till festen, damerna var på G och hade hunnit börja dricka och jag satte igång med snapsen. Jag minns att nästan alla var ute på balkongen utom T som satt i soffan inne i rummet och S drog igång "Dagny", jag kommenterade något om att hon borde byta musik så att hon inte skulle skrämma iväg gästerna eller något liknande (nackdelen med att inte skriva direkt utan gå tillbaka bland alla minnen/tankar/intryck). T var väldigt tyst, jag funderade på om han var blyg eller om han bara inte gillade sällskapet och bestämde sig för att inte socialisera med oss andra.

Många gånger under kvällen så smygtittade jag lite på honom, kunde inte låta bli för han var så fin. Eftersom jag konstaterat det så slösade jag inte så mycket energi på T, jag tänkte att det skulle vara slöseri på tid. Visst jag var i ett förhållande då men de som känner mig vet hur det var som och jag tänker inte sitta och försvara mig här eller ens kommentera något om den biten, det är historia nu och inget jag vill gräva i. Iaf, kvällen löpte på bra, jag blev lite berusad och sen kom jag på att det behövdes cigaretter, mitt i allt satt jag i bilen med T och åkte till Statoil. Ärligt talat kommer jag inte ihåg allt vi pratade om, jag var lite lätt nervös som jag brukar bli om jag hamnar ensam med en kille som jag tycker är väldigt attraktiv och måste konversera med honom. Det enda jag tänkte på var att jag ville titta på honom för att han var så fin, men att jag inte skulle göra det för att verka vara en mupp och att jag skulle bete mig och inte göra bort mig.

Vi åkte ner på stan (efter att jag fått besöka buskarna - inte en av mina bättre stunder) och besökte Skeppet en sväng och sen Bittens där jag drack ytterligare en snaps! Någonstans på vägen som var det någon som kom på att vi skulle bada (folk skyller på mig men jag tror jag är oskyldig) också bräker T (en tjej) ur sig att vi ska köra nakenbad och alla tyckte att det var en bra idé. Jag och T skulle gå hem till mig för att hämta handdukar och under promenaden passade jag på att fråga om hon var intresserad av T, hon sa att han ser bra ut men det var ingen kille för henne utan hon tyckte att hans bror från stranden var mer en kille för henne, mitt svar var: "Åh, vad jag är glad att du säger det för han är en riktig A-kille men han är för snygg för mig så jag har ingen chans ändå."

Sen mötte vi upp killarna och vi drog iväg till Svartvik för att bada, killarna slängde helt ogenerat av sig kläderna och jag och T väntade in i det längsta innan vi gick ner i vattnet. Jag kommer ihåg att jag funderade på hur i helskota jag skulle få med mig en handduk ner i vattnet utan att de skulle märka det.och när vi väl gick ner mot vattnet så krävde vi att de skulle stå och titta ut över horisonten. Jag tror aldrig jag har doppat mig så fort i hela mitt liv och jag tvingade mig själv att simma lite, det var banne mig inte varmt och jag är glad att jag var full. På vägen upp från vattnet så gick jag bakom P så att ingen skulle se mig och jag har nog aldrig fått på mig kläderna så snabbt i hela mitt liv vilket resulterade i sand både här och där. Däremot var jag en duktig flicka och tittade minsann inte på killarna när de tog på sig, vem försöker jag lura, jag såg ingenting för jag var för fokuserad på att klä på mig, annars hade jag minsann tittat :P

Sen var kvällen slut och jag gick hem med många funderingar i mitt huvud, den långa, mörkhåriga och snygga pojken fanns där någonstans och startade någonting inom mig...

T, jag vet att din version skulle låta annorlunda eftersom du var nykter, men du får helt enkelt skriva ner den själv så kan jag publicera den också ;)

Ps.Detta är en väldigt komprimerad version som ni kanske förstår, ingen skulle orka läsa om jag skrev allt...Ds.

One more day

Att inte kunna säga /skriva vad man tycker och känner kan vara väldigt påfrestande för kropp och själ. Jag är i en sådan situation just nu och jag vet ärligt talat inte när jag kommer komma ur den, att inte veta hur/var/när är fruktansvärt frustrerande för mig och jag försöker att inte ens tänka tanken hur frustrerande det är för honom.

Jag kanske ska börja med att presentera mig, eller vad tycker ni? Jag är en tjej (tadaaa) som bor i det som majoriteten av Svenskarna kallar för Norrland, själv är jag inte beredd att hålla med men för att göra det enkelt så säger vi Norrland. Jag har börjat komma upp lite i ålder och snart kan jag räknas till 30+. För närvarandet har jag ett vikariat på ett gruppboende som jag har varit vikarie på sen 2008 och jag trivs som fisken i vattnet.

Mitt liv just nu är både upp och ner, mest upp men det finns vissa faktorer som gör att det inte alltid är toppen. Jag har mot slutet av sommaren avslutat ett förhållande som varade i över 11år, det var verkligen inte lätt men vad ska man göra när man känner att hjärtat inte är på rätt ställe? Man kan inte låtsas att allt är bra och vänta på att det kanske ska bli bättre, jag har gjort det alldeles för länge och jag behövde ta tag i mitt liv och leva det för MIG.

Vad jag inte hade hjärta att säga då var att en annan individ hade smygit sig innanför mina murar och planterat ett litet frö inom mig. Från början visste jag inte vad det var, jag var nog rädd för att kolla och tog bara dagen som den kom men sen insåg jag vad det var, jag hade gått och fallit hals över huvud för en annan kille. Det var inte planerat och det var verkligen inte väntat eftersom jag inte är en som lätt brukar släppa in folk och tillåta mig att bli kär, förälskad kan jag lätt bli men jag låter det inte gå vidare till kärlek från min sida.

Just nu är mitt liv ganska komplicerat. Jag och mitt ex bor tillsammans som vänner och kommer nog fortsätta med det ett tag, vi är stödfamilj tillsammans åt en tjej och vi kommer ha henne fram till sommaren. på ett sätt känns det helt ok att det är så, man ska inte stressa in i saker och det finns faktorer som påverkar allt och gör att det inte hade gått att rusa in i något utan att tänka. Samtidigt skriker det inom mig att jag inte kan gå och krama/pussa honom när jag vill, jag kan inte krypa ner i sängen och lägga mig bakom hans rygg och lukta honom i nacken, jag kan inte göra allt jag vill göra när jag vill. Istället lever jag på ögonblick av kärlek och mys, aldrig längre stunder men det lyckas ändå hålla mig flytande och något så när "sane".

Det är tur att man kan drömma för i drömmarna kan ingenting stoppa mig, jag är fri och kan säga och göra vad jag vill, jag kan hålla hans hand utan att känna behovet av att titta mig om över axeln, jag kan pussa honom mitt på ett torg om jag vill och det är INGEN som kommer säga att det är fel eller ta illa upp eller bli sårad.

Tack och lov har jag mycket stöd från vänner (majoriteten) och familj och vi får ibland några dagar av närhet och ren kärlek när vi åker och hälsar på min familj som inte bor där jag bor. Där uppe kan jag slappna av, jag kan visa hela världen vad jag känner och jag känner mig mer levande än jag gör resten av tiden. De dagarna sparar jag djupt inom mig och under ensama nätter när saknaden blir för stor så plockar jag fram dem och blir varm inom mig...

Jag är ledsen T att jag inte kan visa åt hela världen vad jag känner för dig, jag älskar dig mer än du kan tro. Du är bäst och du får mig att känna mig som världens vackraste tjej, du och jag <3.