.png)
När du snackar skitsnack om mig som inte är sant, ha för fan staken att erkänna det sedan när det har kommit fram.Jag känner mig riktigt jävla lurad, där gick jag och trodde att allt var bra, jag var glad att ha träffat sådana fina människor som jag med stolthet kallade vänner, men ack så fel jag hade. Vänner hittar inte på saker bakom ryggen, de kommer i så fall direkt till personen och frågar om det är så, de pratar inte med en massa andra folk om det, skrattar om det och sen när man ifrågasätter det blånekar och säger att alla andra ljuger. Om det finns något som jag verkligen hatar så är det lögner, ljug mig för fan inte rätt upp i ansiktet. Hur jävla svårt är det att säga: Oj, förlåt, jag har misstolkat eller förlåt, jag menade det inte? Sen bara TANKEN att NI trodde att jag är en sån hemsk människa, det får mig riktigt jävla ledsen/förbannad. Det är respektlöst mot MIG, T och MINA KÄNSLOR FÖR T. I eran värld kanske det är normalt att gå omkring och vara kär i en men är tillsammans med en anann, men jag fungerar tyvärr inte så Utan jag är tillsammans med den jag är kär i, om mina känslor försvinner så berättar jag det till personen i fråga och gör slut istället för att vara otrogen/lura någon att jag älskar dem eller vad mer skit man nu kan göra. Nu vet jag hur höga tankar ni har om mig, tack, det värmer. Ni skyller allt på mig / T eller alla andra, det kanske är dags att titta i spegeln och ta en riktigt titt på vad NI har för inblandning i allt som händer och sker.
Jag tänker däremot inte slösa mer energi på er, för som det är nu hör man bara något när:
1. Ni vill anklaga mig för något och en viss person är väldigt snabb att anklaga mig direkt och skälla istället för att ta reda på fakta och då få veta att jag inte har gjort ett jävla dugg.
2. När det vill skällas -> Jag är orsaken till alla problem? What comes around, goes around.
3. Om det behövs något.
Så tack, men nej tack, ta anklagelser och skit och ta det till någon annan. Jag tänker inte sitta och bli anklagad för saker jag inte har något med att göra och att personen inte ens hade anständigheten att ringa och be om ursäkt när personen fick veta VEM som hade pratat om vad fan det nu gällde. För jag är less på att allt jag säger försöker vridas mot mig för att andra människor ska vända sig bort, jag är less på att det alltid ska vara jag som är boven i dramat och resten är det sååå jävla synd om. Fy fan säger jag bara.
Kalla er för tusan inte min familj, min familj har aldrig stuckit en kniv i ryggen på mig, om de undrar över något går de till mig. OM det mot all förmodan skulle ske något misstag (vilket inte har skett under mina nästan 32år med familjen min) så vet jag att de iallafall skulle ha stake nog att be om ursäkt.
Innan du hoppar på någon och anklagar dem för något, ta reda på fakta för på detta sätt vinner du ingenting utöver förlorade vänner. Sen måste jag även tacka och bocka för att erat skitsnack sätter in spikar mellan mig och T, det tackar vi för. Men det är väl det ni vill? Varför skulle ni annars sprida rykten till folk om att jag skulle vara kär i hans bror som jag inte har något som helst intresse av utöver rent vänskapliga (eller jag hade det, just nu känner jag bara ilska och vänskap är väldigt långt borta). Ni tror inte att sådant skitsnack skulle börja förstöra mellan mig och T? Hur jävla svårt är det att fokusera på erat eget istället för att hitta på saker om andras så att de ska få det jobbigt? Jag var glad för eran skull, jag var överlycklig när ni blev ett par... men men.... med facit på handen vet jag inte vad jag ska säga. Tack för all skit, men till mig kommer ni inte komma med något mer crap.
.png)
