Sorg

Ord kan inte beskriva hur ledsen jag är, livet är så fruktansvärt orättvist och vissa människor drabbas så fruktansvärt hårt och mer än alla andra, människor som verkligen inte förtjänar det, som aldrig gjort något ont mot någon annan människa i hela sitt liv. Jag blir så arg på allt och inget och känner mig så maktlös.

Jag tänker inte blogga här om vad det gäller direkt av respekt mot den det gäller, men personen i fråga vet att jag alltid kommer finnas där, dygnet runt i resten av mitt liv.

Jag är iallafall hemma nu efter några dagar uppe i Norr, jag vill inget annat än att åka upp igen och stanna där men plikten här nere kallar så som jobb och fosterdotter. Jag har försökt jaga dem på mitt jobb för att få ut det aktuella schemat som kommer gälla under sommaren så att jag vet om jag måste ta ledigt sen eller om jag är ledig så att jag kan åka norrut igen i Juni.

Men men, ska plocka undan för fosterdottern kommer dyka upp när som helst.

Ja, jag lever....

Det var som alltid ett tag sedam jag bloggade, men det finns tyvärr inte mer än 24h/dygn och tiden springer som alltid iväg, innan man vet ordet av så är man pensionär och undrar var livet försvann. Det har varit mer motgångar än vanligt de senaste månaderna och jag börjar känna mig lite lätt less, med all rätt. Men jag hoppas och tror att vindarna kommer vända till ens fördel, må det ta en månad eller två, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge säger de.... MEN den dagen vinden vänder då kommer jag stå där med världens leende och lysa upp tillvaron för mina nära och kära.

Nu är det helg igen, jag umgås med nära och kära och trivs, det finns moln när man tittar upp men strålarna från vänner och familj lyser upp tillvaron, jag vänder mig som en blomma mot solen och bladen reser sig igen. Även om jag är nere så kommer jag resa på mig igen, för INGEN och INGENTING ska hålla mig nere hela tiden, så det så.

Ikväll blir det middag och fest med vännerna, det kommer bli en kväll som jag uppskattar och kommer ihåg. Jag ska spara alla minnen inom mig och sen när det blir mörkt så kommer jag plocka fram dem igen och minnas och le.

Igår hade vi en trevlig kväll, lite vänner tittade förbi, vi skrattade, vi svamlade och hade allmänt trevligt och mysigt. Det var en riktigt bra kväll, som kvällarna brukar tendera att bli när man har folk runt omkring sig som får en att må bra och leva. Människor som bara vill en väl och som aldrig skulle göra något för att såra en, sådan ska man hålla nära sig och njuta av för det finns så mycket folk där ute som inte vill att andra ska må bra, missunsamma jävlar är vad sådan människor är men det finns något som kallas karma och den kommer komma och knacka på deras dörr förr eller senare och då är det payback :)

Men men, nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska vi nog ta bilen och åka ut till Nickebo så att en alldeles underbar hund ska få komma ut och springa av sig lite och njuta av friheten. Jag kanske också skulle ta och springa lite så att jag får ut lite energi, men risken är att jag kommer ligga som en fisk på torra land och försöka andas och pulsen kommer gå upp i 350.

Jag hoppas att ni kommer ha en underbar lördag och förhoppnignsvis kommer jag uppdatera inom en snar framtid. Jag vet inte vad det är med mig och att blogga när jag inte mår bra, vissa har så lätt att kräkas ur sig om de mår dåligt, jag brukar stänga in det inom mig istället. För vem vill läsa en blogg som bara är full av ilska/sorg och svordommar? :)

Ta hand om er.

I'm always happy when it rains!

Det blir inte alltid som man tänkt sig, ett missförstånd på schemat gjorde att jag tydligen inte var ledig denna helg som jag trodde utan fosterdottern är här, så alla planer får helt enkelt vänta till framtiden. Eller inte alla planer, jag ska iväg imorgon kväll en sväng men det blir inte i den utsträckning jag tänkt mig och sen på Söndag blir det kalas men då får hon helt enkelt komma med mig.

Annars knallar det på här, har varit på sjukhuset idag och hälsat på min väninnas pappa, vi spelade lite kort och fikade och hade det allmänt trevligt. Hade tänkt hälsa på en vän som precis har flyttat men iom att fosterdottern dök upp så var det bara att palla sig till Härnösand i högsta hastighet.

Nu ska jag gå och vara social med fosterdottern, hon har trots allt bara kvar två helger till utöver denna innan hon flyttar iväg från stan, det kommer kännas konstigt eftersom jag ändå har haft henne hos mig sen 2009.

Jag hoppas att ni får en trevlig helg där ute.

Tjo

Nu har det kommit till det stadiet att denna blogg kommer få ett lösenord på sig när jag har tid, de som är intresserade av det kan kontakta mig på anna_bjorkman@live.se eller skriva det här så ordnar jag det när jag haft tid att göra det.

Annars är det upp och ner, energin sugs ur mig fort som fan, igår låg jag i magsmärtor hela dagen och mina piller som jag fått utskrivet av läkaren funkade inte alls, de brukar hjälpa inom 15min men ack ack, det gjorde det inte. Det slutade med att jag fick ligga och andas ytligt för om jag försökte andas djupare så var det som att någon vred om en kniv i magen på mig. Jag hoppas att det inte är något som kommer återkomma, men jag ska nog ta och kontakta läkaren och hämta ut piller mot magsår om det är min bortkopplade magsäck som har börjat jävlas.

Utöver det hade jag en trevlig helg tillsammans med vännerna, det var otroligt avslappnat och vi kunde sitta och skratta och ha roligt, inget moln över huvudet eller något bråk/drama utan bara roligt. Det får vi snart göra om igen.

Men men, nu ska jag fortsätta att pyssla med mitt och känna lugnet i kroppen och försöka ta mig genom denna vecka också och efter det nästa...

Sista jag kommer säga om detta skit..

När du snackar skitsnack om mig som inte är sant, ha för fan staken att erkänna det sedan när det har kommit fram.Jag känner mig riktigt jävla lurad, där gick jag och trodde att allt var bra, jag var glad att ha träffat sådana fina människor som jag med stolthet kallade vänner, men ack så fel jag hade. Vänner hittar inte på saker bakom ryggen, de kommer i så fall direkt till personen och frågar om det är så, de pratar inte med en massa andra folk om det, skrattar om det och sen när man ifrågasätter det blånekar och säger att alla andra ljuger. Om det finns något som jag verkligen hatar så är det lögner, ljug mig för fan inte rätt upp i ansiktet. Hur jävla svårt är det att säga: Oj, förlåt, jag har misstolkat eller förlåt, jag menade det inte? Sen bara TANKEN att NI trodde att jag är en sån hemsk människa, det får mig riktigt jävla ledsen/förbannad. Det är respektlöst mot MIG, T och MINA KÄNSLOR FÖR T. I eran värld kanske det är normalt att gå omkring och vara kär i en men är tillsammans med en anann, men jag fungerar tyvärr inte så Utan jag är tillsammans med den jag är kär i, om mina känslor försvinner så berättar jag det till personen i fråga och gör slut istället för att vara otrogen/lura någon att jag älskar dem eller vad mer skit man nu kan göra. Nu vet jag hur höga tankar ni har om mig, tack, det värmer. Ni skyller allt på mig / T eller alla andra, det kanske är dags att titta i spegeln och ta en riktigt titt på vad NI har för inblandning i allt som händer och sker.

Jag tänker däremot inte slösa mer energi på er, för som det är nu hör man bara något när:

1. Ni vill anklaga mig för något och en viss person är väldigt snabb att anklaga mig direkt och skälla istället för att ta reda på fakta och då få veta att jag inte har gjort ett jävla dugg.

2. När det vill skällas -> Jag är orsaken till alla problem? What comes around, goes around.

3. Om det behövs något.

Så tack, men nej tack, ta anklagelser och skit och ta det till någon annan. Jag tänker inte sitta och bli anklagad för saker jag inte har något med att göra och att personen inte ens hade anständigheten att ringa och be om ursäkt när personen fick veta VEM som hade pratat om vad fan det nu gällde. För jag är less på att allt jag säger försöker vridas mot mig för att andra människor ska vända sig bort, jag är less på att det alltid ska vara jag som är boven i dramat och resten är det sååå jävla synd om. Fy fan säger jag bara.

Kalla er för tusan inte min familj, min familj har aldrig stuckit en kniv i ryggen på mig, om de undrar över något går de till mig. OM det mot all förmodan skulle ske något misstag (vilket inte har skett under mina nästan 32år med familjen min) så vet jag att de iallafall skulle ha stake nog att be om ursäkt.

Innan du hoppar på någon och anklagar dem för något, ta reda på fakta för på detta sätt vinner du ingenting utöver förlorade vänner. Sen måste jag även tacka och bocka för att erat skitsnack sätter in spikar mellan mig och T, det tackar vi för. Men det är väl det ni vill? Varför skulle ni annars sprida rykten till folk om att jag skulle vara kär i hans bror som jag inte har något som helst intresse av utöver rent vänskapliga (eller jag hade det, just nu känner jag bara ilska och vänskap är väldigt långt borta). Ni tror inte att sådant skitsnack skulle börja förstöra mellan mig och T? Hur jävla svårt är det att fokusera på erat eget istället för att hitta på saker om andras så att de ska få det jobbigt? Jag var glad för eran skull, jag var överlycklig när ni blev ett par... men men.... med facit på handen vet jag inte vad jag ska säga. Tack för all skit, men till mig kommer ni inte komma med något mer crap.

Måndag!

Alltid trevligt när man får se andra sidor av människor man trodde sig känna, det är respektlöst på så många olika punkter... vissa kanske skulle shake it of, men inte jag.... RESPEKT kallas det!!!! Just nu står det mig upp i halsen men jag ska ta den diskussionen när jag orkar och vill lägga ner energi på det. Jag lägger helt enkelt allt på is.

Helgen var "ok", jag fick lära känna en ny brud som påminner mig om mig när jag var yngre, riktigt go och trevlig var hon, vi skrattade mycket tillsammans. Sen fick jag ju även spendera tid med "lillstumpan" som är en sån energiknippe att man inte kan göra annat än att le åt henne. Vi hade det trevligt i bussen och mässan var riktigt intressant, helt klart ett ställe jag skulle kunna besöka igen.

Nu ska jag fortsätta med mitt, ciao.

Skattesmällar suger

Trots att jag dragit 300kr extra i skatt varje månad så sitter jag här och ska betala tillbaka 5500kr, hur kul är det? Jag håller fortfarande på med omprövningen från året innan och har detta år gjort avdrag men att få tag på skatteverket är inte allt för lätt, har mailat dem men inget svar utöver deras autogrej: "Ditt ärende kommer besvaras så fort vi kan", jaja..... bara att börja sätta in pengar på skattekontot då så man inte behöver dra en klumpsumma på 5500kr.

Annars knallar det på, många nedgångar just nu som gör att humöret inte är på topp, men jag hoppas att det kommer lite ljus i tunneln snart för jag vet inte hur mycket mer skit man ska behöva ta. Blodtrycksfall hela dagen igår p.g.a. all stress och jag känner mig allmänt sårad, besviken och less på all skit här i världen. Men men, någondag kommer väl min dag också!

Nu ska jag sätta mig och fundera lite och smälta allt.