Hejsan alla läsare, om nu någon finns kvar ;)

Här har det inte varit många knop, mest för att jag har tappat skrivlusten och tiden har inte funnits, sen jag började jobba heltid och mer där till (kan inte säga nej när någon är sjuk, vill ha ledigt o.s.v.) så springer dagarna/veckorna/månaderna iväg och jag hinner varken med mig själv eller vänner. Planen är att nästa år försöka ta det lite mer lugnt med jobbet så att jag hinner njuta av livet lite också, det skadar inte att säga nej någon gång och om jag gjorde det skulle chefen kanske lägga ner lite mer krut på att hitta vikarier. På mitt jobb just nu har vi "noll" vikarier som är redo att hoppa in och jobba, vilket resulterade i denna helg som kommer då en ville ha ledigt och bytte ett pass med mig också gick person nummer två som skulle jobba och blev sjuk = Anna får jobba med mormorn i ett dygn. Till det så har jag en hemsk hosta som har varit med mig i flera veckor nu och den visar ingen som helst vilja att dra sig tillbaka utan den är hemsk, många gånger hostar jag tills det svartnar för ögonen också får jag den underbara blodsmaken i munnen *the joy*

Jag och hjärtat har det bra tillsammans, livet lunkar på för oss, däremot hinner vi inte ses allt för ofta utan han jobbar skift och jag jobbar dagtid med extra inslag av nätter då och då, men tiden vi har tillsammans är fin och genuin. Många vänner förstår inte varför jag inte har ork att ses eller ibland bara säger nej trots att jag är "ledig" men orsaken är den att helgerna är nästan heliga för mig nu för tiden, oftast är det bara på Lördagar som just jag och Timo hinner ses och vara med varandra, annars går vi om varandra i dörren, eller så sover han när jag är vaken och sen när jag går och sover då åker han till jobbet. Ibland måste man bara få "vara" tillsammans också. Utöver det så jobbar jag som sagt mycket, jag ligger oftast över 200h i månaden upp till nästan 230h, man behöver inte vara ett mattegeni för att räkna ut att jag inte har så mycket tid över och energi (jag är inte 20år). Sen om vänner vill komma och hälsa på hemma hos oss så är de mer än välkomna att göra det, men jag själv har ingen ork att börja dra mig ut när jag väl kommit hem för att åka runt och hälsa på en massa olika folk, tyvärr så funkar det inte som det ser ut nu.

Hemma har det skett lite förändringar, vi har renoverat i det ena sovrummet, det blev helt ok om jag får säga det själv, dock har jag bara bilder på instagram och inte på datorn så jag har lite svårt att dela med mig av bilderna till er, men om ni har instagram så finns jag där som soolanna.

 

Sen jag skrev sist har vi hunnit med en massa saker, vi har hunnit vara uppe i Norrbotten hos släkten två gånger, vi har haft främmande av underbaraste bästisen min och vi har hunnit umgås med finna vänner, inte super mycket men det är kvalitén som räknas inte kvantiteten.

Bilen våran hann gå sönder, hade in den på felsökning här i stan och fick inget klart svar på vad som var fel eller förslag på vad det kan vara och prisklass på felen, bortkastade pengar med andra ord. Det slutade med att pappa ordnade en transport med en biltrailer så bilen åkte upp till Haparandra för att få lite kärlek, det tog några veckor men sen kom pärlan hem igen efter en 17h resa för Timo. Nu går hon riktigt bra och har fått både en ny kamrem/multirem/vattenpump/injector/givare (alla är bytta), jag vet inte vad summan landade på och vill nog inte veta men jag fortsätter att betala en summa till pappa varje månad. När bilen åker upp nästa gång är det en ny framruta som står på agendan och till sommaren skulle något annat bytas, fan vad det är dyrt med bil! Men behöver man ha en bil så behöver man och nu rullar hon förhoppningsvis tills den dagen vi ska byta bil, jag behöver inte oroa mig för att byta kamrem igen för bilen byter tydligen efter 18.000mil *jippie*

Här är bilder från när vi sist var uppe och hälsade på familjen, E4an och Melle kommer så bra överens, de leker på bra ihop och jag är så glad att det fungerar så pass bra som det gör. Båda pratar ofta om den andre och saknar, tack och lov behöver de inte sakna varandra så mycket till för den 28e Dec åker vi till Norrbotten och är där i några dagar *längtar massor*

Men men, nu ska jag gå och få mig något i magen, känner mig helt slut i knoppen efter natten som var med klass 3 varning i Västernorrland, det kändes som att huset skulle blåsa bort, riktigt obehagligt. Hjärtat var och körde lastbil upp till Umeå under natten så jag var orolig för honom också utöver oljudet utanför, men tack och lov gick allt bra för honom även om svarta faran hade fått sig en lite kärlek av något träd på vägen, men så länge Timo mår bra så bryr jag mig inte om resten.

Ha det bra så länge också hörs vi när vi hörs ;)