Tingsrätten o.s.v.

Jag har länge tänkt skriva om vårdnadstvisten och hur det gick, orken har inte infunnit sig och jag tror varken jag eller T har hunnit smälta och acceptera hur samhället fungerar och hur fel det egentligen är. Alla som känner oss vet hur vi har kämpat med X om vårdnaden, vi har kämpat i motvind med anklagelser utan grund åt höger och vänster, anmälningar och fan och hans moster. Vi fick genomgå besök av socialen då de skulle se hur man bodde och jag fick gå på en intervju och blev granskad in i minsta detalj, det är ett av mina mindre bra minnen som jag kommer bära med mig genom livet.

Vi åkte iallafall upp i tingsrätten efter månader av väntan och samtal med advokat och andra myndigheter som kontaktade T om olika anmälningar som kvinnan slängde ur sig (att T skulle vara våldsam mot pojken, att hans hygien inte sköttes, att han inte fick mat här etc etc), idag tror jag att det är sina egna problem hon försökte lägga på T istället för att titta sig själv i spegeln. Ett exempel är bara det att hon menade att T inte skulle sköta pojkens tandvård, hela tiden pojken var varannan vecka hos oss och henne så var hans tänder UA, efter några månader med större delen av tiden hos henne har han helt plötsligt problem med framtänderna och han har fått restriktioner på sötsaker / dryck o.s.v.

Tingsrätten bestämde sig att hon skulle få större delen av boendet för att undvika två förskolor som för övrigt fungerade alldeles utmärkt. Hon fick umgänget på punkten att T jobbar skiftgång och hon jobbar 7-16, det spelar ingen roll att jag däremot alltid är hemma efter 16 med mina arbetstider mellan 8-16. Vi hade en punkt som hon hade kunnat åka på, punkten att hon pratar skit om T inför pojken till olika människor och de på förskolan där hon bor, men förskolan hade inte specificerat att det var mamman som pratade skit om pappan så då åkte båda på det! Denna punkten tog jag upp med dem på förskolan när vi var där på ett föräldramöte som förövrigt var slut när vi kom dit för att mamman INTE berättat att det var ett möte, fröken blev väldigt förvånad när jag sa att båda åkte på punkten om skitsnack och sa då: "Men det var ju HON som pratade skit, T har aldrig sagt något ont om henne till oss". De jävlarna garderade sig med andra ord så att man inte kunde använda det att hon är en olämplig boendeförälder iom att hon ger pojken en orättvis bild om pappan om att han både är dum och elak, vilket han INTE är. Sen att hennes föräldrar också pratar skit om pappan gör inte saken bättre, min storasyster vittnade under rättegången om detta men detta ignorerade de. Min syster sa att han varje gång han varit uppe pratat med henne om att mamma och mormor säger att pappa är dum/elak och när hon frågat honom vidare om det har han berättat, han har även visat hur mamman brukar ta honom runt benet vid foten så att han får ont och att han har berättat till henne att man inte får göra så. Advokaten tog upp detta med mig om att hur det kommer sig att M har sagt detta till min syster om vad de säger om T, men inte berättat till mig om det en massa gånger när han träffar mig oftare, mitt svar var att min syster och M har en helt annan relation, M har sagt samma till mig men när jag frågat honom: Vad sa du? Så ger han mig svaret: Ingenting! Inte så konstigt för han vet nog inom sig att det inte är rätt det mamma och mormor och morfadern gör. Sen att modern utöver det varit inne på psyket vid två tillfällen, sista gången var när jag och T hade träffats och hon skulle ta livet av sig. Hon ringde till oss när vi var på semester nere i Stockholm och sa: Du får hämta pojken nu för jag ska ta livet av mig. Verkligen snällt att bara dumpa det på en som sitter 5h bort med bil, resultatet blev att T's bror fick åka dit och hämta en pojke som var fruktansvärt skitig och polisen kom dit och tog med henne till psyket. Detta spelar dock ingen roll när de bestämde hur pojken skulle bo!

Schemat idag är att vi har endast M när T är helt ledig, vilket innebär att han var tredje vecka är här från Torsdag till Tisdag och sen veckan direkt efter det kommer på Lördagen och åker hem på Söndagen. Jag kan inte för mitt liv förstå varför han inte kan komma på fredagen, detta för att T börjar jobba runt 00 och kommer hem vid 13 dagen efter. Duger inte jag att vara med pojken från fredag till lördag? Jag är ju hemma och har varit en del av gossens liv sen sommaren 2011, jag känner mig som en hemsk människa som inte av tingsrätten ens kan få förtroendet att vara ensam med pojken EN natt. Denna helg har däremot blivit ett riktigt stort problem här, pojken vill inte åka hit när han ska komma för att han varit så kort tid med mamman och sen när hon ska hämta honom dagen efter så grinar han och skriker och vill INTE åka till henne, han vill vara med pappa sin. Jag personligen tycker att det är barnmisshandel, en snart 5åring klarar inte av att bara får vara en så kort tid med den ena föräldern, stackarn hinner inte landa så ska han ryckas upp och åka tillbaka. Vi ligger just nu i en diskussion med mamman om att ändra detta, det finns några tre alternativ.

1. Han är här hela den helgen altid.
2. Han är hos henne den helgen och vi tappar den tiden med honom.
3. De har den helgen var 6e vecka var så att ingen tappar någon tid med pojken.

Men nu ska mamman gå med på det också och sen måste det upp i familjerätten eftersom de tydligen tappat rätten att bestämma hur de ska ha pojken, det behöver komma på papper så att ingen förälder kan anmäla den andra till polisen för att de bryter mot tingsrättens beslut.

Detta för mig genast till sist han var här, pojken kräktes natten mot måndag och mamman vägrade då hämta honom. Hon tvingade T att ändra sitt schema vilket resulterade i att jag fick gå hem tidigare från jobbet och han fick vara borta först på utbildning och sen köra sitt arbetspass och då inte fick en chans att sova på över 30 timmar. Bara för att hon vägrade hämta pojken på tisdagen och skulle hämta honom på onsdagen så hade hon kunnat anmäla oss till polisen för då bröt vi mot tingsrättens beslut trots att det var HON som VÄGRADE hämta pojken. Man blir helt snurrig i huvudet av alla resor.

Men men, hon verkar ha det bra nu med karl nummer X efter deras separation, där pojken dela rum med mamman och hennes nya karl + hans dotter. Jag kan tycka att om man nu känner att man inte har råd till en större lägenhet att man iallafall kan sova i vardagsrummet när pojken är där och inte låta honom sova i samma rum som en själv och the flavour of the month. Men det är jag det!

Jag skulle kunna sitta och skriva om detta hur länge som helst, men huvudet bara snurrar och snurrar så jag får återkomma till ämnet vid ett annat tillfälle. Nu ska jag bara leva på tanken att jag kommer få träffa min älskade familj igen och mina underbara gudbarn och se hur E4an lyser upp när M kliver in genom dörren, det är kärlek det!

Jag är så fruktansvärt glad över hur bra min familj har accepterat T och M som en naturlig del av min familj, hur välkomna de är hos dem och att mina föräldrar inte gör någon skillnad på M och deras egna biologiska barnbarn, de behandlar honom som att han vore min son. Sen värmer det gott i hjärtat att han och M kunde åka upp dit själv under några dagar och vara med familjen, inte bara det att de ville ha honom dit (det förstår jag för de älskar både T och M) men att han kunde tänka sig att åka dit utan mig, det är stort.

Som jag älskar denna man och jag hoppas att vi kommer lyckas få ett eget barn tillsammans också och ge M en liten syster eller bror, men det ligger nu helt utanför våran kontroll utan det är upp till läkaren OM de kan hjälpa oss och OM de VILL göra det.

Lev väl alla där ute.