Det vackraste jag vet

 Du och Jag <3

Det har bara gått en natt utan T och jag känner mig redan rastlös och är fylld av saknad, jag är inte van att sakna och längta så mycket som jag gör nu och det förstör mig. Jag känner mig lite vilsen, och ibland som den mest ensamma människan på jorden. Däremot lyckades jag sova gott natten som var, jag vaknade inte och trodde att vi sov tillsammans utan vaknade av att den ena missen låg och kurrade på mitt bröst.

Jag vet att jag egentligen inte borde gnälla om min saknad o.s.v. att det är andra som har det värre, mina vänner som inte har hitta någon att älska eller de som är olyckligt kär men jag måste få tycka och känna och säga jag också. Det spelar ingen roll att jag kan kalla mig hans flickvän, jag kan sakna honom och känna mig nere ändå när jag inte är med honom, så det så och om ni inte kan  ta det så finns det inget jag kan göra åt saken

Helgen som var har däremot varit helt underbar, T hämtade mig i Fredags och sen dess har vi spenderat hela helgen tillsammans och jag har känt mig levande och älskad varje sekund. Det enda jag skulle vilja ändra på är att jag skulle ha haft mer energi, jag har varit så trött, förkylningen i kroppen har inte varit nådig, det med  att jag ätit lite dåligt och sen en pms som bestämde sig för att dyka upp lite tidigare än planerat. Att den alltid ska börja synka sig om jag umgås mycket med vissa tjejer och den har ALLTID haft en förmåga att anpassa sig efter Gummans.

Min trötthet var så trevlig att när jag och T satt och spelade ett spel tillsammans så säger han helt plötsligt: A, du dog! och jag fattade ingenting, då är man trött. Mini-T har också varit lite trött och hängig så vi tog en mysig tupplur tillsammans, finns det något mer sövande än ett barn som ligger och sover och gosar upp sig mot en? Sen när han var vaken och jag och T låg och kramades så kom Mini-T och böjde sig fram och smekte mig över kinden som hans far brukar göra, jag fick en liten klump i halsen och kände hur det brände till i tårkanalerna.

Nu ska jag ta tag i min vardag, jag tänker fylla tvättmaskinen och sätta den på tidsinställning så den är klar till efter mitt möte, sen ska jag försöka hinna dammsuga lite och dricka en kopp te, kl 10 ska jag vara på ett möte (kul att komma dit med denna hosta och snuva) med chefen och personalen på elevhemmet + mamman till tjejen som jag är stödfamilj åt. Det ska bli roligt att träffa dem igen, har inte träffat mamman sen 2009, varje gång hon har varit uppe så har jag jobbat men nu ska vi ses igen, imorgon ville hon bjuda mig på middag så efter jobbet ska vi gå ut och käka tillsammans.

Jag hoppas att ni sötnosar där ute får en underbar Måndag, ta hand om varandra och uppskatta och spara varje sekund/minut/timme ni får med era nära och kära i era hjärtan så ni kan plocka fram det när ni tvingas vara ifrån dem. Ett minne kan få en varm på insidan även om utsidan känns kall och saknar en famn att krypa in i.