Pergotime - update!

Trots att jag inte käkar tabletterna något mer så stannade värmen kvar, kanske att det är något som kickade igång i kroppen med äggstockar på högvarv som gör det, vad vet jag, det kommer iallafall bli spännande att se om det hjälper. Jag brukar normalt vara emot att köra ägglossningstest, blev så less när vi körde det mer intensivt under en period och efter att ha testat det när vi varit hos specialisten och de inte gav några indikationer på att jag skulle ha ägglossning som specialisten sa, men jag ska nog testa att köra det igen nu under veckan med start imorgon (specialisten skrev ägglossning lite senare så mellan dag 15-17). Vi får hålla tummar och tår att de visar något, om det inte gör det får jag hoppas att jag är en sådan människa som behöver köra ett blodprov för att se resultat (har hört att på vissa visar endast blodprov både ägglossning och graviditet).

En ny vikarie på jobbet och jag satt och pratade om graviditeter när hon hade inskolning, hon berättade om när hon gick in för att skaffa barn och att det hade tagit en himla tid. hon var tydligen buddhist (kommer inte ihåg vilken gren) och från början körde de olika mantran också var det till att kuckilura morgon och kväll, detta gav inget resultat. Hon gick sedan till en kvinna som hade en annan teori och hon sa att de handlade om att välkomna barnet, så när man väl kuckilurade skulle man tänka: Välkommen bebis! Hon hade gjort det och på första försöket så blev hon gravid, slumpen eller funkade det? Vad vet jag men alla sätt är bra utom de dåliga.

Jag önskar att jag bara kunde koppla bort hjärnan och go with the flow, är det meningen så sker det, men tror nog att alla som suttit i den situationen att de verkligen vill ha barn har låst sig mentalt tillslut, alla ups and downs och besvikelsen när det inte funkar åker med en hela tiden. Det är inte lätt att bara vara "spontan" när man vet att fönstret för att bli gravid (för fullt fungerande kvinnor och män) inte är speciellt stort och för sådana som mig med pco-s och ägglossning som inte infaller varje månad + T's mindre mängd gör inte saken enklare. Att juffsa efter kalendern blir tillslut ett gift, att göra något "för att man måste" är inte speciellt upphetsande, samtidigt vågar man inte vara spontan och inte alls titta i kalendern och bara köra när lusten faller på, tänk om man då lyckas missa det lilla fönstret om och om igen.

Nåjå, jag ska inte sitta och tråka ut er om mina tankar runt detta, det var bara skönt att "kräkas" ut lite av det som cirkulerar i huvudet.