Vad vore jag, utan dina andetag?

Idag är det dags att gratulera min mormor på hennes 80års dag! Hon är den av sina syskon som har levt längtst och har slagit rekord nu i flera år varje gång hon fyller år och jag hoppas att hon kommer slå en herrans massa fler.

Min mormor är nog ev a de mest ödmjuka och mysiga människorna jag vet. Min mormor skulle aldrig kunna göra någon illa och värnar om allt och alla. Djur är något som står henne extra nära och hennes kisse Pettsson saknar då ingenting, hon kokar fisk åt honom på morgonen och under sommaren går hon eller morfar och fiskar åt honom så att han ska få en färsk firre.

Min mormor säger inte mycket, hon är en lyssnare som alltid finns där för en, folk som inte känner henne kan nog uppfatta henne som lite blyg, men det är hon egentligen inte. Hon är helt enkelt underbar. Man känner sig alltid välkommen till henne och morfar.

Utöver det bakar min mormor de mest underbara bullarna i denna värld, jag har aldrig smakat en som är bättre än hennes i hela Sverige och i alla andra länder där jag har provat på att äta bullar. Jag vet inte riktigt vad hon har för hemlighet men jag hoppas att jag en gång kommer få lära mig, kanske borde boka in en bakstund med henne när jag är uppe i Norr vid tillfälle.

Mina starkaste minnen från tiden med mormor är när jag och min kusin M var små och brukade gå till mormor efter skolan/fritids och då kokade hon alltid en kopp med te och gav oss smörgåsar. Sen alla mina dagar/nätter/veckor med dem i sommarstugan, på sommaren tog vi båten dit och på vintern var det till att ta fram längdskidorna också åkte vi ut dit. Den tiden för mig är fylld av lugnt och ro och frihet.

Jag hoppas att min mormor Klara kommer få en underbar dag idag och jag ska lite senare ringa och prata med henne.