I will remember

Mirage två dagar innan min operation 2010

Igår var jag så less och det sitter fortfarande i kroppen, jag går mellan ilska och sorg hela tiden och natten har inte varit fylld av sömn utan mardrömmar som väckt mig så jag fått tända lampan och se om det är verkligt eller inte. Djuren har flockats på mig som myror på en sockerbit, de har känt av min sorg och oro.

Han älskade att ligga i solen på den gamla soffan.

Igår tog jag ett svårt beslut, men trots att det är svårt så känns det rätt men ändå fel. När jag åker upp till släkten nästa vecka kommer jag ta med min hund, när jag sedan åker tillbaka till Härnösand så kommer han inte komma med mig utan han kommer ha gått vidare till de sälla jaktmarkerna. Mirage skulle bli 15år i Aug, men p.g.a. vissa omständigheter så väljer jag nu att avsluta hans liv, han är alldeles för gammal för omplacering och som det är nu fungerar det inte. Jag orkar inte ta diskussionerna med mitt ex som just nu är en enda stor jävla egoist, det är vad du är ditt jävla svin. Jag känner inte alls igen dig och ändå delade vi 11,5år tillsammans, jag trodde verkligen inte detta om dig!!! Jag trodde att vi skulle kunna vara vänner den dagen jag flyttar men just nu känner jag bara hat mot dig.

En mysig promenad och dag.

Meningen var att hunden skulle få stanna hemma eftersom vovven avskyr att åka bil och blir så stressad, jag vill inte stressa upp honom mer än nödvändigt vid denna ålder, när jag var uppe under Jul så fick han komma med upp. När jag påminde mitt ex om att jag kommer åka norrut så säger han bara: Du får ta med alla djuren upp, jag tänker INTE ta hand om dem när du är borta. Då kände jag att jag fått nog, visst, det var MITT val att skaffa hund för över 10år sedan men det har varit lika mycket hans hund som min, när hunden var sjuk för något år sedan så funderade jag på att ta bort honom för jag tyckte synd om honom men K övertalade mig att vi skulle låta honom leva och han blev frisk. Men nu helt plötsligt så skiter han fullständigt i hunden. Jag ringde upp till min far och pratade med honom som bad mig boka in en tid hos veterinären där uppe också skulle han betala avlivningen, min älskade syster sa att hon kunde åka med hunden till veterinären för jag skulle inte klara av det, jag vill minnas honom som min glada, pigga och lyckliga vovve, inte en hund som somnar in.

Han brukar försvinna inne i ludden

Katterna har jag fått kattvakt till, det kändes riktigt pinsamt att fråga vänner till oss om de kunde titta till katterna när jag är uppe i Kalix eftersom mitt ex kommer vara hemma hela tiden, men det får stå för honom. Hade Mirage varit yngre hade jag letat efter en omplacering till honom och jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden så att han inte skulle vara så pass gammal som han är... det gör så ont i hjärtat på mig.Visst, han kan reta gallfeber på mig men jag älskar ändå den lilla skrutten, han har varit med mig i vått och torrt, han har gått på många promenader med mig efter operationen, han har legat bredvid mig i sovrummet i alla de år och brukar följa mig som en klisterlapp när jag är hemma, hans eviga liggande vid mina fötter vid datorn så att jag alltid kommer åt hnom när jag ska flytta mig och han morrar. Så många minnen......Just nu ligger han vid mina fötter och tittar olyckligt på mig när han ser att jag gråter...

Man kan tro att han kan spåra, men han luras bara.