Friends will be friends

Jag, A och hennes goa gosse

Idag blir det en liten bildbomb från igår, iallafall på några av oss som var där. Dagens tema för mig är vänskap. Det är inte ofta det händer i livet men ibland när man träffar någon så bara klickar det, man får upp tanken i huvudet: "Var har du varit hela mitt liv" och trots att man nyss har träffats så känns det som att man har känt varanda i en evighet.

Gumman <3

Jag kan inte påstå att jag är en människa som har en massa vänner, eller visst jag har många vänner på så sätt men jag är en person som föredrar att hålla mig med en mindre skara och då istället hålla dem nära. Om jag ser på min vänskapskrets så är den stor men många har jag inte träffat på en massa år, människor som en gång i tiden var en lika självklar del av mitt liv som det var för mig att andas, men åren går och man är fortfarande vänner och man kan tänka på varandra, tänka tillbaka och minnas och om man skulle stöta på varandra skulle det vara som att det var igår man sågs, men man har inte den där dagliga kontakten som man en gång hade.

Underbara J

Jag har lite ytliga vänner, sådana personer som egentligen inte tillför så mycket till mitt liv, men de finns ändå kvar där på något sätt, ingen av oss orkar ta direkt kontakt men det är ändå outtalat att man är vänner och om man skulle träffas så skulle man prata lite men det skulle inte vara en: "aha-upplevelse" och inget man skulle tänka tillbaka på och minnas.

 Jag <3 dig Gumman - kommer fortfarande ihåg denna dag som den var igår <3

Jag har några väldigt nära vänner som jag skulle kunna gå to hell an back för, människor som mitt hjärta blöder för när de mår dålig och som mitt hjärta sjunger med när de mår bra. Personer som får mig att fyllas av en sån oändlig lycka och kärlek när jag får vara i närheten av dem. Några av dem träffar jag oftare än andra, men ni är ändå allt för mig ska ni veta. Det är vänner som har kommit in under olika delar av mitt liv, vissa har funnits där sen barnsben och andra har kommit in i mitt liv när jag varit "vuxen". Jag önskar att alla skulle vara lika lyckligt lottade som jag är med mina nära vänner, underbara människor som jag vet att jag kan ringa när som helst när det känns som att hela min värld är på väg att rasa samman, jag vet att de kommer finnas där för mig genom vått och tortt och jag vet att det jag säger stannar hos dem.

Goa C.

Många av de som jag idag betraktar som nära vänner har jag träffat via andra vänner, jag är så glad att mina vänner har fört oss samman och när jag tittar tillbaka så får jag ett stort leende på läpparna när jag ser hur vänskapen vuxit fram, från de första trevande stegen när man träffades för första gången, tankar så som: "Vad ska han/hon tycka om mig?", "Vad tänkte egentligen X som förde oss  samman, har vi verkligen något gemensamt" o.s.v. Men sen när man börjat prata med personen(erna) i fråga så klickar det bara och man fylls av ett inre lugnt och vetskapen om att man har träffat en person som kommer finnas i ens liv och hjärta resten av livet, oavsett om man kommer träffas varje dag eller vart 5e år så kommer de ändå vara ens VÄN.

 M

Det finns så fruktansvärt många människor som verkligen inte tar sig tid att uppskatta sina vänner, människor som tar dem förgivet, ni människor borde skämmas! Vänskap behöver omvårdnad, vissa mer än andra, tänk på det, vänskap är inte en leksak man kan kasta bort och ta fram när det behagar en. Visst, alla vänskaper är olika och kräver olika mycket omvårdnad, man kommer in i ett sammförstånd om vad som krävs för att underhålla vänskapen och är nöjd med det. Men människor som bara använder sina vänner när de är i "nöd" och sen skiter i dem när allt är bra, ni kan brinna i helvete.

Två av de som var en självklar del av mitt liv under gymnasiet.

Jag önskar jag kunde ladda upp bilder på alla mina underbara vänner men jag har inte kort på alla på datorn och det skulle bli alldeles för tjatigt för er andra med alla bilder. Jag skulle kunna sitta och skriva en liten historia om alla, om mina minnen och varför jag älskar dem och uppskattar dem så pass mycket som jag gör, men jag känner inte att jag behöver det, jag tror nog att ni redan vet det, även om jag inte är bra på att säga det så borde alla år i vått och torrt ha lärt er något.

Kontentan av det hela: Jag älskar mina vänner, jag skulle inte vilja leva utan er och jag är så tacksam att ni finns i mitt liv.Om det skulle bli så att ni försvinner från denna jord före mig så kommer alltid minnet av er leva inom mig, minnen som jag kommer spela upp som en film framför mig och skratta och gråta som jag får göra med J som lämnade oss alldeles för tidigt.

Alltid Saknad, Alltid Älskad, Aldrig Glömd

"Ni är min ledstjärna och vän

Ni är min tro, mitt hopp, min kärlek
Ni är mitt blod
Och mina lungor
Mina ögon
Mina skuldror
Mina händer och mitt hjärta"