Fuck you!

En bild från 2011, lite rundare men bilden beskriver mitt humör just nu.

Att det aldrig ska få vara lugnt, är det för mycket begärt? Dessa eviga diskussioner som VI har haft OM och OM igen, jag talar för döva öron och börjar totalt tappa gnistan och funderar seriöst på att kasta in handduken. Dessa eviga "anklaganden" och "skiten" du kastar på mig om och om igen, tror du att jag tar emot vad tusan som helst, hur många gånger som helst? Den gamla Anna hade lätt gjort det, jag hade bara skakat av mig det men NU har jag bestämt mig att det inte är värt det, tack vare systers prat med mig sommaren 2011.

Det som gör mig mest förbannad och sårad är detta spel för gallerian, när vi ses så lurar du mig att allt är bra och sen kommer slaget i magen. Jag tänker inte fortsätta att försvara mig om och om igen. Det som fick bägaren att rinna över var uttalandet om mitt VAL av arbete och vad jag tackat nej till. Det är första gången jag seriöst kunnat ta jobbtelefonen och ringa och be dig dra åt helvete och försvinna ur mitt liv för gott. Bryr du dig alls om mig, hur jag mår? Dagar som denna tvivlar jag på det och jag skiter fullständigt i vem som läser detta och inte för detta är min blogg och här skriver jag vad jag vill. Duger det inte, ge fan i att läsa.

För att ge extra bränsle så kan jag för alla tala om att jag igår tackade nej till ett erbjudet vikariat inom hemtjänsten, detta p.g.a. att min gbp-opererade kropp inte fungerar med hemtjänsten som den är i denna stad. För mig är det inte möjligt att jobba en dag mellan 7-16.30 och ha möjlighet att äta en gång och det runt 12-12.30, jag blir skakig, otroligt trött och yr och det håller i sig i flera dagar sedan innan kroppen kommer ikapp. Jag förklarade till damen som ringde att visst, jag kan tacka ja, men då kommer det en sjukskrivning från mig och det gynnar ingen. Har mailat chefen för den enheten och ser om jag helt tappar min lasning då och om jag då måste börja om från början, för då hälsade jag henne att jag kommer ringa och tacka ja och sen kommer det ett papper på en sjukskrivning som kommer täcka den perioden.

Men nog med ilska, det är inte värt det, jag har bättre saker för mig, som att pilla mig i naveln eller prata med folk som lyssnar på mig och som försöker få mig att må bra, inte som jobbar hårt på att sparka undan benen. Jag har nog med bekymmer inom mig på hur saker ska gå runt, sånt som jag inte pratar om, men tro inte att jag kommer glömma detta. Varje gång skapar en spricka och en spricka leder till ytterligare och sen exploderar det.

Tack för ingenting.