Farsdag!

Önskar att jag kunde vara där uppe med familjen och fira min underbara pappa på farsdag, men eftersom det inte är möjligt så firar jag honom i hjärtat istället. Dagar som denna så saknar jag min pappa massor, det är så underbart skönt att vår relation har blivit så pass bra som den blev när jag lämnade boet efter gymnasiet. Jag och pappa har alltid haft svårt att bo under samma tak, eller inte alltid, men sen jag blev tonåring och en kopia av honom med samma envishet, temperament och vilja. Jösses vad vi har bråkat, taket har varit på gång att flyga iväg bra många gånger. Men sen jag flyttade 1999 så kan man räkna grälen på en hand och då har det inte varit något allvarligt.

Igår var jag på Halloween Party med särskildomsorgen, det var annorlunda, maten var god och musiken de spelade var bra. "Tyvärr" hade de discobelysning så hon jag ledsagar åts pojkvän blev trött i ögonen och musiken var alldeles för hög så hon blev också trött, detta resulterade i att vi bokade om färdtjänsten till kl 21.00 istället för 22.00. När jag sedan gick hem så ångrade jag bittert att jag tagit på mig klänning och strumpbyxor, satan i gatan vad kallt det var! Men jag kom iallafall hem fortare än normalt ;) och hoppade i långisar och drog på mig tjocksockar och en morgonrock och kokade ett stort glas med te och sen kom värmen långsamt tillbaka till kroppen.

Nu ska jag fortsätta med mitt för imorgon ska jag på möte med assistentfirman jag vickar åt också får vi se vad som händer efter det. Jag hoppas att ni där ute har en bra farsdag och ni som har era pappor i närheten, ge dem en stooor kram. Ibland känns det som att pappor ofta underskattas och att det är mammorna som får all the credit men så är det självklart inte!

Kram på Er.