onsdag 26 mars 2014

Vit Onsdag!


Jag har jobbat idag, inte många timmar men mellan 8-15:20 (fick gå hem tidigare för vi hade inget att pyssla med på jobbet) och jag känner mig helt d-ö-d. Snuvig som få är jag idag och öm i vid äggstockarna, antar att det är hjärnan som spelar mig ett spratt eftersom doktorn sa att jag skulle ha ägglossning om 2-3 dagar. Idag när jag kom hem från jobbet så gjorde jag ett ägglossningstest, det visade ingenting så antingen felar testet eller så har han fel i och med att det ska visa inom två dagar. Nåjå, jag får helt enkelt göra ett nytt imorgon och kolla, eller så kanske jag ska skippa det och bara go with the flow?!

Det är ganska "lustigt" ändå att de två sista gångerna jag har varit på ett sådant ultraljud så har de sagt att jag är på G att få ägglossning. Undra om min kropp vill visa upp sig från sin bästa sida och kräma ur sig ett ägg som är på G när jag väl är hos doktorn men när jag sedan är hemma så är det noll show, mycket prat och liten verkstad på mina ägg. De får banne mig passa sig så att jag inte låter göra omelett av dem om jag måste fara och plocka ut sådana i framtiden. Eller så är jag som en hund som inte kan bli gravid mer än 1-2gånger om året, kanske ska fråga doktorn om det nästa gång, om jag kanske bara släpper ifrån mig ägg en gång om året eller en gång si så där vart 3e år?

Eftersom doktorn pratade om olika saker som ska göras och kan komma att göras så var jag självklart så dum så jag var tvungen att sitta och googla idag och läsa om det. Spolning av äggledarna var tydligen inte alls trevligt, det hörde jag redan på namnet att det var mindre kul men folk skriver om hemska smärtor och att de både ville kräkas och gråta etc etc. De skrev att de fick en smärtstillande sup eller tablett och sen antibiotika men de tabletterna var som en droppe i havet. Det är INTE bra för mig att läsa sådana saker, men dum som jag är så kunde jag inte låta bli! Lite smärta har väl ingen dött av men när de skriver om att de var tvungen att stanna hemma från jobbet p.g.a. denna spolning!

MEN spolningen var en sak men när jag sedan läste om hur det går till när man plockar ut ägg till IVF så var jag redo att bli punchad hårt i huvudet så att jag glömmer vad jag läst. Utöver de där hemska hormonerna som jag redan är livrädd för så är jag verkligen inte sugen på en smärta som folk skriver att inte ens morfin hjälpte mot. Tydligen söver de ner kvinnorna i Tyskland när de plockar ut ägg, i Sverige får man smärtstillande / morfin och sen får man ligga där och skrika och önska att man dör. Visst, självklart beror det på vilken smärttröskel man har och min är väl inte extremt låg men den är då banne mig inte hög heller, jag kommer ihåg efter operationen när jag låg på IVA i ett dygn, då var jag inte den som väntade in i det sista innan jag bad om en spruta med smärtstillande och då är jag ändå RÄDD för sprutor. Jag får helt enkelt försöka glömma detta och fokusera på allt det roliga, som att sprutorna kostar 4000kr/styck och att besöken kommer ruinera mig!

Vem hade kunnat tro att jag skulle sitta i denna sist idag? Inte jag iallafall. När jag var yngre så fanns det inte på världskartan att jag inte skulle kunna få barn naturligt, då gick snacket som så: "Innan 25 ska jag vara färdig med barn o.s.v. men jag är ju bara 20 så jag har många år kvar innan det är aktuellt", nu sitter jag här 33år gammal och det verkar inte bättre än att jag inte kommer kunna få barn utan en massa procedurer. Efter min pco-s diagnos så borde jag inte ha väntat mig något annat, men specialisten sa faktiskt 2011: "Anna, jag kan inte se några som helst problem på dessa prover och via ultraljudet som skulle tyda på att du inte kan få barn på naturlig väg". Dagar som denna försöker jag hålla fast vid hennes ord och tänker på att det förmodligen är all stress jag utsätter mig för, att jag sen i Sep till i Feb jobbat typ 125% och aldrig tar mig tid att vila upp mig. Samtidigt har jag ett litet spöke på axeln som sitter och viskar att jag inte kommer lyckas få något barn och lika bra är väl det för jag skulle ändå bli en usel mamma.

Ja, ni ser vilket vrak jag är just nu. Bara därför ska jag gå och koka mig en kopp med te och sen sätta mig i soffan och försöka lista ut hur jag ska få igång tv3-play via mediaspelaren.

Lev väl där ute.

4 kommentarer:

  1. Anna, med vilken metod du kommer få din egna familj, det kan jag inte svara på... Men en sak är jag säker på, det är att när dagen kommer så kommer du bli en jättefin mamma. Bara hur mycket kärlek och omtanke du har för dina syskonbarn och mini-T så ser man att du har det som behövs...resten kommer av sig självt.

    Håller alla tummarna och tår för dig att du snart får bli mamma.
    Kram!!

    SvaraRadera
  2. Tack Jeanette, det känns skönt att höra, men osäkerheten finns där, men den finns nog hos alla innan de kommer in i den rollen.

    SvaraRadera
  3. Men vilken resa och vilken historia! Det är verkligen så alla tänker att barn det kommer sen när det är dags. Det är naturligt och så livet fungerar. Nog därför det blir så psykiskt jobbigt när det då inte fungerar direkt för det är ju inte så det ska vara.
    Önskar er all lycka på resan och hoppas du till sist finner en lösning och lite ro i själen!

    Sv: Tack så mycket! Fattar verkligen inte att han redan är F E M år! Var tog dom vägen liksom!
    ha en bra dag!

    SvaraRadera
  4. Det kommer att gå bra.
    STOR kram.

    SvaraRadera