Wedding plans!

Vi vet fortfarande inte om bröllopet blir aktuellt när vi tänkt oss, väntar fortfarande på svar från chefen om jag kommer beviljas ledighet då eller ej, mina kollegor har sagt att det bara är att fortsätta och planera och de kommer lösa det på ett eller annat sätt, vissa är tom redo att ändra sitt schema för att täcka upp för mig, de är allt underbara mina kollegor.

Vi har tänkt köra det väldigt simpelt och kommer inte gå ut med något datum offentligt, vigseln kommer ske privat där bara familjen är närvarande (J, du och M och om ni har kottarna är självklart välkomna, ni tillhör ju familjen). Mor min har planerat att köpa in en buffé tills middag också kommer vi baka lite pajer till kvällsvickningen.

Det kommer som sagt inte bli ett gigantiskt bröllop, varken jag eller T är intresserade av det, vi behöver inte ha hela världen samlad för att visa vad vi känner inför varandra, däremot kommer det förmodligen anordnas någon slags "träff" i Härnösand där våra vänner får komma och fira tillsammans med oss vid tillfälle.

Eventuell möhippa/svensexa kommer nog ske uppe i Norrbotten, kan tänka mig att min syster kommer planera ihop något av bara farten när klartecken ges om när det kommer ske.

Måste börja fundera på att ta kontakt med en advokat och börja skissa på lite regler så att vi har allt på papper om något skulle hända mig eller T med arv o.s.v. Sen kommer vi sätta in en punkt att pengar som/om vi ärver kommer tillhöra den som får arvet personligen etc. Men det kommer nog ordna sig.

Mor min planerar för fulla muggar, jag får ofta sms om vad jag tycker om si och så, hon jagar partytält och andra saker för glatta livet, har fått säga åt henne att jag faktiskt inte vet om vi kommer kunna genomföra det när vi tänkt oss. Det är inte direkt så att man bara plockar datum från tomma intet, också måste vi ju vara säkra på att vi har M under den tiden så att han får vara med på bröllopet.

Just tusan, vi borde kolla på ringar också, har inte alls hunnit med det, min mor pratade om att jag kunde få ta över hennes vigselring som inte passar henne något mer, det känns faktiskt helt ok för mig, då har man med sig en del av sina föräldrar hela livet också och den som är ett tecken på deras kärlek till varandra, men vi måste hitta en förlovningsring som passar. Haha, kommer sluta med att vi står där utan ringar och får köra med jordnötsringar/ ett snöre tills vi hunnit införskaffa riktiga. Jag önskar att jag inte var så kräsen, men alla ringar vi testat tidigare har känts fel, fel och fel...

To be continued...