Nytt År, Nya Tag!

2011 var ett år som har förändrat mig på gott och ont, jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle göra och växt enormt som person och hela jag har förändrats inte bara utseende mässigt utan även perosnligt. Som många vet så genomgick jag en GBP-operation (orkar inte skriva ut allt varför det blev en sådan, de som känner mig vet och om någon är intresserad får ni helt enkelt fråga så kanske jag tar mig tid att skriva ut lite av resan) i Maj 2010. Sen operationen har jag kämpat med att hitta mig själv, känna igen mig själv och acceptera mig som jag är, det är en daglig kamp måste jag erkänna, att titta i spegeln och inte känna igen sig själv och fortfarande känna sig stor (något som folk inte kan förstå) är inte roligt. Utöver kampen med mig  själv så brottas jag även med omgivningen och blir ofta sårad (även om det inte märks) när jag ser hur annorlunda jag blir behandlad av människor som jag känner och inte känner personligen.

Utöver vikten som har ändrats drastiskt sen operationen med hjälp av stenhård koll på maten, träning och envishet så har jag även börjat ändras personligt. Jag börjar känna igen lite av mig själv som jag var innan allt detta hände, när jag låg på ett stadigt bmi av 22 och aldrig någonsin pendlade i vikt. Jag kunde äta vad jag ville, hur jag ville och sen till att förvandlas så som jag gjorde på så kort tid.... det tog många år innan huvudet hann ikapp och innan jag accepterade att det var som det var och att ingenting hjälpte. Jag drog mig in i ett skal och släppte inte in nytt folk i mitt liv, de få som kom in var inte mitt eget val utan vänner som envisades och idag är jag tacksam för det för jag skulle inte vilja leva utan dessa personer i mitt liv. Jag blev en mer "bitter" människa eller kankse inte bitter men jag var mer deprimerad även om jag sällan visade det, var och varannan natt brottades jag med tankar som många gånger höll på att få mig på fall. Sömnen lös ständigt med sin frånvaro och jag kände mig som en zombie.

I början av 2011 så började jag komma upp lite på fötter, visst jag föll och faller fortfarande lätt tillbaka i mina tankar och sover ofta dåligt men jag har börjat ta för mig mer av livet. Jag spenderar tid med vänner, jag kan gå på tjejfester (var på mitt livs första i April 2011) och jag går ut på krogen. Jag kämpar fortfarande med att äta ute på ställen, jag känner mig fortfarande uttittad och samma när jag handlar något "gott" så känns det som att folk tittar på mig och tänker: "Vad tiusan ska hon med det till, gå och träna istället", jag vet att folk inte tänker så men gamla vanor är svåra att släppa. Jag har även problem att handla kläder, jag kan aldrig handla något utan att ha någon med mig, om jag gör det så kommer jag bara hem med fel storlekar för jag tycker att allt ser så litet ut på mig och andra får ständigt påpeka att du kan INTE köpa en storlek större. En annan sak som jag ständigt får bevisat för mig är att jag har en skev uppfattning av min egen storlek och form, men detta hade jag långt innan jag blev fet, det har funnits sen jag var yngre och spenderade dagarna med att smygkräkas upp det lilla jag fick i mig.

När jag var på ett lekland uppe i Norr så fick jag lite smått panik när gossen kröp iväg mellan två pelare och jag skulle vara tvungen att ta mig mellan dem också, det såg så fruktansvärt trångt ut att jag såg en massa olika scenarion om hur jag fastnade där och skulle måsta be om hjälp för att komma genom, tack och lov gick det galant. Lite senare var jag och syster i en annan "tunnel" och det kom upp två pelare igen men dessa låg ner så man blev "manglad" när man skulle genom dem, syster fick åka först och när hon tog sig mellan vågade jag mig på det men hade hela tiden tanken i huvudet: "nu kommer jag fastna och hänga där med röven på en sida och överkroppen på den andra"..jag hoppas verkligen att sådana saker kommer lugna ner sig för jag blir så less på min nojja när jag ska gå förbi folk som sitter eller kliva ut ur en bil och tror alltid att jag inte kommer ta mig förbi.

En annan sak som jag gjort året som gick som jag aldrig trodde att jag skulle göra var att jag avslutade förhållandet med mitt ex efter nästan 11,5år tillsammans. Jag vågade hoppa, det var svårt, jag grät, jag hade panik men jag stod upp för mig själv. Jag kommer alltid älska honom men mina känslor för honom är inte som de skulle vara och det kändes fel att lura mig själv att det var tillräckligt. Jag avskyr än idag mig själv för att jag sårade honom så mycket som jag gjorde men det blir lättare för varje dag och jag hoppas och tror att han och jag alltid kommer vara nära vänner. Det finns inget jag önskar mer än att han ska hitta en tjej som kan ge honom det han behöver och som jag inte kunde ge honom.

Som avslut på ett turbulent år så blev jag förälskad och föll hals över huvud för en underbar människa. Jag brukar inte släppa in folk lätt men han tog sig förbi alla murar och planterade ett litet frö i mitt hjärta som stadigt växer och växer. Han är allt jag drömt om och han får mig att bli en bättre människa (JA, jag vet att det är lite klischéaktigt men SÅ är det) och han gör mig förbaskat jävla lycklig. Jag älskar dig T genom hela universum och tillbaka, Du och Jag <3.

Ni som inte tycker om att jag och K inte är ett par, det är erat problem och ni vet inte hur mycket ni sårar mig när ni beter er som ni gör. Det är mitt liv och jag lever det som jag vill, lev erat eget istället för att lägga er i mitt liv och TRO och tycka saker som ni inte har något att göra med, det gynnar ingen.

Iallafall, jag hoppas och tror att 2012 kommer bli ett riktigt bra år, jag försöker att hålla huvudet högt och tar dagarna som de kommer. Det finns vissa saker jag skulle vilja ändra på men det är inget jag kan bestämma över själv utan det är bara att kämpa mot sitt mål och hoppas på det bästa. Nu ska jag sluta tråka ut er med mitt svammel och fortsätta att jobba.