Tiden går fort när man har roligt

Idag är det exakt fem månader sedan jag och T bestämde oss för att nu är vi ett par, även om det fortfarande inte är helt officiellt överallt.Tiden har gått i ett rasande tempo och det har inte alltid varit lätt, inte lätt i den bemärkelse allt brukar vara när man är nykär och livet leker. Visst kärleken har alltid funnits där men andra element har hela tiden spelat in och det gör de fortfarande och kommer fortsätta i några månader till, men sen rackarns så är det bara vi och ingenting annat. Jag väntar mig inte att allt ska bli en dans på rosor hela tiden för det är det ytterst sällan i ett förhållande, men jag kan inte se någonting som vi inte skulle kunna lösa tillsammans med tålamod, vilja och en stooor dos med kärlek.

Jag är medveten om att jag inte är världens lättaste människa, eller jag är nog egentligen ganska enkel ändå. Jag har ett humör som inte går av för hackor men jag anser ändå att jag är rättvis och brukar inte låta humöret flyga iväg om jag inte anser att jag har belägg för det men visst solen har sina fläckar och det finns garanterat undantag när jag har släppt lös humöret för att jag är allmänt frustrerad över någonting. Utöver mitt humör så har jag ett ganska stort behov av att bara vara "A" och bara vara med mig själv, så jag kan fundera och bara känna lugnet i kroppen och inte känna av alla måsten och krav som annars finns i vardagen.

-------------------------------------------------------------------

Det tar lång tid att skriva detta idag, springer mellan lägenheter åt höger och vänster, ordnar mat på ett ställe och sen på ett annat ställe samtidigt som jag försöker hinna med att få i mig lite te och mat. De två senaste passen på jobbet (idag inräknat) har varit väldigt intensiva, mycket att ordna med och jag har knappt hunnit sitta ner och andas (känns det som iallafall) och med en förkylning som jag trodde var borta men som satt klorna i mig igen så är min energi nivå på noll och humöret ligger under ytan och väntar på att få släppas lös. Jag känner mig frustrerad, kroppen är absolut inte på topp och jag vill bara skrika.

Nu ska jag fortsätta att arbeta och hoppas på att solen skiner mer imorgon eller nästa dag eller dagen efter det för om det fortsätter i samma spår denna vecka så kommer jag explodera och då skulle inte ens jag vilja vara i närheten av mig själv.